Jönköpings län innehåller en stor del av landets kalkfattiga ängs- och hagmarker, en naturtyp som globalt sett är ovanligare än hävdade marker i kalkrika trakter. Detta innebär att regionen har ett speciellt ansvar att se till att denna kraftigt minskande naturtyp bevaras. Genom att övervaka förekomsten av dagaktiva fjärilar och utnyttja deras känslighet för förändringar i hävd och miljö syftar detta projekt till att bidra med information om hur vi bäst skall bevara regionens torrare, kalkfattiga ängs- och hagmarker. Övervakningen sker med hjälp av en linjetaxeringsmetod som utgår från Pollard & Yates (1993) på sammanlagt fem ängar. Alseda, Vagnhester, Störestorp, Högakull och Rusarebo. De tre förstnämnda är betesmarker medan de två sistnämnda är slåtterängar. De fem ängs- och hagmarkerna har inventerats 1999, 2002 och 2004 med avseende på dagaktiva fjärilar. Varje lokal har besökts tre gånger per säsong med cirka tio dagars mellanrum. Under de fem år som övervakningen pågått har totalt 45 arter av dagaktiva fjärilar observerats, varav 7 är rödlistade (Gärdenfors 2000). Troligen har antalet arter och individer på de olika ängarna påverkats kraftigt av varierande vädermässiga förutsättningar i regionen under övervakningsperioden och det kan därför vara svårt att dra definitiva slutsatser ur materialet. Resultatet pekar dock på att slåttergräsfjäril, Maniola jurtina och allmän metallvingesvärmare, Adscita statices, gynnas mest av hävdade torrängar, vilket i förlängningen innebär att dessa arter kan ha en funktion som indikatorer för denna ängstyp. Vidare indikerar resultatet att en betesmark med sent betespåsläpp och extensivt mulbete gynnar flest arter av dagaktiva fjärilar i regionen.