Föreliggande utvärdering av vattenkemiska effekter av utförda våtmarkskalkningar inom Jönköpings län omfattar 11 lokaler i 5 åtgärdsområden för kalkning. Programmet benämns som "Våtmark Intensiv". Lokalerna är: Järnbomossebäck (Hn-7), Hästgångsån nedströms Madgölen (Hn-19), bäck till Almesåkrasjön (Al-16), Mossbäcken (Al-8), Hunnamossebäck (Al-2), Vederydssjöns inlopp (Ve-2), Hålabobäcken (Rn-1), Tranebäcken (Rn-2), Älgabäcken (Sv-4), Lerbäcken (Ra-3) och Svanån uppströms i Radan (Sv-1). Utvärderingen är för tidsperioden januari 1995 till november 2003. Dock har den data som finns från tidigare år för pH, alkalinitet och kalcium tagits med i tidsseriediagrammen. Tre av de 11 lokalerna är referensvattendrag som inte berörs av kalkning; Hålabobäcken, Tranebäcken och bäck till Almesåkrasjön. Tre av lokalerna är målpunkter för kalkning (Svanån uppströms Radan, Älgabäcken och Hästgångsån nedströms Madgölen) där målsättningen är att pH skall vara >6. Dessutom bör alkaliniteten ej överskrida riktvärdet 0,10 mekv/l vid högflöden. De övriga lokalerna påverkas av årlig våtmarkskalkning och är s.k. styrpunkter som används för att dosera kalken rätt. De parametrar som har undersökts i vattendragen är pH, alkalinitet, färg, kalcium och konduktivitet. Målsättningen har varit att ta vattenprover vid lokalerna 12 ggr/år. Färg och konduktivitet började att provtas kontinuerligt i februari 1998. pH-målet nås vid de 3 lokaler som är målpunkter för kalkning. Vid de 3 lokaler som ej berörs av kalkning ligger pH och alkalinitet väldigt lågt jämfört med övriga lokaler. Vid de övriga lokalerna (styrpunkter för kalkning) ligger pH tillräckligt högt om man jämför med de målsättningar som finns för målpunkterna utom vid Hunnamossebäck där pH-värdena pendlar mellan 6,0-6,2. Alkaliniteten är för alla de kalkade lokalerna något hög. För Järnbomossebäck och Älgabäcken är alkaliniteten mycket hög och ligger på värden uppåt 1,0 mekv/l. Vid referensvattendragen är alkaliniteten mycket låg (nära 0 mekv/l). Kalciumhalterna följer alkaliniteten vid de kalkade vattendragen. Vid referensvattendragen är kalciumhalterna låga vilket är helt normalt då lokalerna inte heller kalkas. Vattnet hos alla vattendragen bedöms vara starkt färgat. Tendensen för alla lokaler, utom för Hästgångsån nedströms Madgölen, är att vattenfärgen har blivit mörkare under tidsperioden då mätningarna pågått, vilket också tyder på att innehållet av humus och järn ökar i vattendragen. Det kan bero på ett ökande flöde i vattendragen. Tendensen för konduktiviteten vid alla lokaler är att den har ökat stadigt under tidsperioden då mätningarna pågått. De lokaler som visat på höga alkalinitetsvärden och kalciumhalter har också högst konduktivitet (Järnbomossebäcken och Älgabäcken). På samma vis har de lokaler som visat på låga alkalinitetsvärden och kalciumhalter lägst konduktivitet (Hålabobäcken, Tranebäcken och bäck till Almesåkrasjön). Våtmarkskalkningen är ett mycket effektivt sätt att åtgärda försurade vattendrag och föreliggande utvärdering bekräftar denna bild. Ett av syftena med uppföljningsprogrammet är att kontrollera kalkutlakningen vid våtmarkerna. Detta har inte gjorts i detta skede men bör göras i en framtida utvärdering. Vidare vattenkemisk provtagning skall endast göras vid berörda mål- och styrpunkter men med en minskad frekvens mot tidigare.