Trots att nedfallet av försurande svavel har halverats sedan slutet av åttiotalet överskrids fortfarande den kritiska belastningen för vad marken tål i stora delar av länet, framför allt i de sydvästra delarna. Vid senaste riksinventeringen 2000/01 var 14 % länets sjöar försurade trots en omfattande kalkningsverksamhet. Det mesta talar för att kalkningen kommer att behövas i många år till. Det minskade nedfallet har ännu inte medfört att markvattenkemin förbättrats. Under 2001 spreds cirka 15 700 ton kalk i länet. Detta är något mindre än 1999 och 2000 eftersom kalkmängderna har kunnat sänkas vid övergången till icke dammande produkter samt att doserna i några åtgärdsområden har kunnat sänkas där tillfredsställande resultat från vattenkemiprovtagning och biologiska undersökningar erhållits. Huvuddelen av kalkmängden spreds med helikopter (68%) eller med båt (31%). Kalkning med doserare utgör idag endast 1% av den totala kalkmängden. Under 2001 spreds 54% av den totala kalkmängden på våtmarker. 43% av våtmarkerna kalkades med granuler och 43% med grovkalk, endast 14% av våtmarkerna kalkades numera med traditionellt kalkstensmjöl. Fördelarna med de icke dammande produkterna är att kalkningen får en längre och jämnare effekt och att känslig vegetation som mossor och lavar inte skadas runt våtmarkerna. Biologisk återställning är åtgärder som genomförs när den ursprungliga biologin som fanns innan försurningen inte återkommer trots att kalkningen återskapat vattenkvaliteten. Under år 2001 fortsatte arbetet med biologisk återställning i kalkade vatten enligt 5-årsplanen och innebar bland annat en hel del återintroduktioner av främst kräftor, men också fisk (mört, öring och elritsa), projektering och anläggande av fiskvägar, biotopvård i vattendrag, genetisk studie av öring i Nissan samt test av åtgärder i vägtrummor i Vätterbäckar. För att utvärdera och optimera kalkningen bedrivs en omfattande effektuppföljning. Under 2001 har vattenprover tagits regelbundet på cirka 400 lokaler, elfiske har skett på 89 lokaler, bottenfaunaprovtagning på 47 lokaler, nätprovfiske i 22 sjöar, kräftprovfiske i 11 sjöar och vattendrag samt inventering av flodpärlmussla i 9 vattendrag. Kalkningen har haft en relativt hög måluppfyllelse. Det vattenkemiska målet var uppfyllt i 94% av sjöytan och i 91% av vattendragslängden. Måluppfyllelsen i vattendragen har ökat något mot tidigare år, medan måluppfyllelsen i sjöarna har minskat en aning. De biologiska målsättningarna var 2001 uppfyllda i 89% av sjöytan och i 78% av vattendragslängden. Kalkningen utvärderas kontinuerligt och två kommuner har utvärderats mer genomgripande under år 2001. Resultatet från utvärderingarna visar att antalet uppnådda mål har ökat något i Gnosjö kommun och vad gäller Nässjö kommun så har alla målsättningar uppfyllts. Målet med kalkningsverksamheten i Jönköpings län är att bevara och återskapa det naturliga växt- och djurlivet i ytvatten. För att nå dit behöver vattenkvaliteten restaureras till en nivå där pH är högre än 6 och alkalinitet större än 0,05 milliekvivalenter per liter vatten . Under 2001 genomfördes en inventering av stormusslor i länet och en paleolimnologisk undersökning har genomförts i Stengårdshultasjön. Dessutom har arbetet påbörjats för att utforma skyddsområden för den hotade flodkräftan.Kommentar:Verksamhetsberättelse för kalkningsverksamheten