Ökad tillförsel av växtnäringsämnen medför ändrade förhållanden i ett vattendrag och sjöar. Övergödning, eller eutrofiering, leder till ökad produktion och större biomassa av växter och djur, ökade grumlighet och syrgasförbrukning samt förändringar i artsammansättningen. Föreliggande rapport behandlar näringstillståndet 1999-2001 i Jönköpings län. Dels redovisas halter av kväve, fosfor, växtplankton med mera, dels redovisas transporten av näringsämnen vid ett antal målpunkter. I miljömålsarbetet på länsstyrelsen i Jönköping är några av målen att transporterna av fosfor och kväve från länet via vattendragen ska minska fram till år 2010. Fosfortransporten ska minska kontinuerligt från 1991-1995 års nivå, medan kvävetransporten ska minska med 15% jämfört med 1991-1995 års nivå. I Jönköpings län mäts näringshalten i sjöar och vattendrag på uppdrag av olika vattenvårdsintressenter. En sammanställning av data från de senaste tre åren, 1999-2001, har gjorts av näringstillståndet i länets sjöar och vattendrag. Data presenteras som treårsmedelvärden för att undvika att visa stora skillnader i näringsämneshalter som beror på klimatvariationer. Naturvårdsverkets indelning i olika tillståndsklasser har använts genomgående i rapporten (Naturvårdsverket 1999). I vissa fall har dock små ändringar gjorts. Totalfosforhalterna är låga till måttligt höga i 142 av 199 vattendrag (71%) och i 68 av 83 sjöar (80%), figur 1. De högsta halterna i länet återfinns i Svartån och Vätterns tillflöden. Vattendragen i Nissans och Emåns avrinningsområden har högst andel mätstationer med låga till måttligt höga fosforvärden (80-90%), medan Svartån, Vätterns tillflöden och Lagan har högst andel höga till extremt höga värden (30-40%). Totalkvävehalterna är övervägande höga till mycket höga i länets vattendrag och måttligt höga till höga i sjöarna. Precis som för totalfosfor så återfinns de högsta värdena för kväve i Vätterns tillflöden, Lagan och Svartån. Hög till mycket hög planktonbiomassa är vanligast i sjöar i Svartåns avrinningsområde och Vätterns tillflöden, men enstaka sjöar i andra avrinningsområden har också hög eller mycket hög biomassa. Klorofyllhalten är högst i sjöar i Svartåns och Lagans avrinningsområde där halterna med få undantag är höga till mycket höga. Uppföljning av miljömål för kväve- och fosfortransportVid 16 av länets 21 målpunkter finns transportvärden från början av 1990-talet och framåt, vilket krävs för att det ska kunna avgöras om miljömålen för näringstransporter uppnås. För vissa punkter har halterna minskat men för länet som helhet har både fosfortransporten och kvävetransporten ökat gentemot jämförelsemedel och miljömålet har inte uppnåtts än.