Östra Vätterbranterna är ett 43 000 hektar stort område öster om Vättern mellan Tenhult i söder och länsgränsen mot Östergötland i norr. Naturen i området är mycket varierad främst genom den växlande topografin. Variationen ger förutsättningar för en stor biologisk mångfald med en mängd rödlistade arter. Området är en av Sveriges viktigaste trakter för naturvården och utpekad av WWF som ett av 100 hot-spots för biologisk mångfald i skogen i Europa. Länsstyrelsen i Jönköpings län tog de första initiativen till projekt Östra Vätterbranterna 1998. År 2000 drog Länsstyrelsen i samarbete med Skogsstyrelsen i Jönköping-Kronoberg i gång fas 2 av projekt Östra Vätterbranterna med syfte att bevara och utveckla den biologiska mångfalden i området. En av projektets viktigaste målsättningar var att arbeta utifrån en helhetssyn. Helhetssynen gällde dels landskapet med både jordbruksmarker och skogsmarker, men också en helhetssyn för produktion och miljö. För att klara detta har arbetet drivits i en projektgrupp med representanter för Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen, Lantbrukarnas Riksförbund, Södra, Världsnaturfonden, Gränna Skogsgrupp och Jönköpings kommun. Till projektgruppen har en lokal referensgrupp med markägare i området kopplats. Genom projektet har naturvårdens samlade resurser (verktygslådan) koncentrerats till det geografiska område i länet där de gör störst nytta och där de har ett landskapsekologisk stöd av varandra. Projektets första fas var inriktad på att sammanställa då befintlig kunskap om området och finna samarbetsformer. Projektets andra fas har varit inriktad på att använda de inventeringar som finns och utveckla samarbetet. En del av den andra fasen har utförts som ett LEKO-projekt. Det viktigaste inom LEKO-projektet har varit arbetet med "kombiplaner", en variant av en grön skogsbruksplan där också betesmarker ingår. Syfte har varit att ge fastighets- och landskapsövergripande råd. En förtätad nyckelbiotopsinventering har utförts i både skogen och i odlingslandskapet. I genomsnitt är 5,1 % av den produktiva skogsmarksarealen nyckelbiotop eller naturvärdesobjekt. Naturvärdena ligger i kluster och därför finns det många fastigheter som har en mycket hög andel nyckelbiotoper. Mycket tid i projektet har lagts ned på att arbeta med och diskutera frågor kring nyckelbiotoperna inom området. Arbetet med naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal på de mest berörda fastigheterna och i de delområden som har högst värde för den biologiska mångfalden pågår och kommer att pågå många år framöver. Projektet är ett pilotprojekt, ett ambitiöst försök att arbeta med naturvård nära markägare och andra intressen. Det har rönt stor uppmärksamhet, både nationellt och lokalt. Mycket har varit bra i projektet, men en hel del hade kunnat hanteras annorlunda. Arbetet har definitivt varit lärorikt för alla inblandade. Alla har fått ge och ta och gradvis har samarbetet och helhetssynen förbättrats. Projektgruppen har utvecklats mycket till att idag utgöra ett utmärkt forum för diskussioner och problemlösning för produktion och miljö. Samarbetet mellan Skogsvårdsstyrelsen och Länsstyrelsen har också utvecklats mycket, idag har myndigheterna ett tydligare gemensamt budskap och en gemensam strategi för området. Tempot i arbetet har varit ett problem, dels att det helt enkelt har gått för långsamt men också att alla har haft en egen idé om hur lång tid ett arbete faktiskt tar. Orsaken är till en del att öronmärkta resurser till stor del saknats för projektets arbete. De första fyra åren har skapat en god bas att arbeta vidare utifrån, men mycket arbete krävs fortfarande för att "projekt Östra Vätterbranterna" skall kunna landa med ett fullgott resultat. Mer om Vätterbranterna går att läsa på www.ostravatterbranterna.se