Svensk Fågeltaxering är ett rikstäckande projekt som spänner över flera naturtyper och därmed olika miljömål. Projektet har pågått sedan 1975 och data samlas in årligen på ett likartat sätt vilket möjliggör analyser av fågelarters långsiktiga populationsutveckling. Sedan 1996 ingår ett fast nät av 716 standardrutter jämnt fördelade i landet. Under startåren gjordes dock ganska få standardrutter och täckningen var god först från och med år 2002. Vi analyserade inventeringsmaterialet från standardrutter för perioden 2002-2005 med syftet att undersöka hur fågeldata kan användas som indikatorer för utvärdering av olika nationella miljömål med mångfaldsrelevans.Vi koncentrerade oss på miljömålen ”Levande skogar”, ”Ett rikt odlingslandskap”, ”Storslagen fjällmiljö” och ”Ett rikt växt- och djurliv”. Miljömålen ”Levande sjöar och vattendrag” och ”Myllrande våtmarker” berördes i mindre omfattning. Uppdraget var utformat så att potentiella indikatorer i första hand skulle testas på två ”testlän” med olika förutsättningar, nämligen Jönköpings och Norrbottens län. Jönköpings län är ett ”genomsnittslän” och relativt homogent medan Norrbottens län täcker en stor geografisk yta och många olika naturtyper. Analyser utfördes också med sammanslagningar av län inom de två storregionerna Götaland och Norrland, samt på riksnivå. Detta för att undersöka hur olika geografiska upplösningar påverkade utformningen av indikatorer.Som ett exempel på vilken geografisk nivå indikatorer kan användas går vi igenom delmålet ”Levande skogar”. Detta delmål har fastlagt att den biologiska mångfalden ska förstärkas genom att mängden död ved, arealen lövrik skog och gammal skog ska öka till år 2010. Vi valde ut 15 fågelarter vilkas populationer borde reflektera denna förändring i naturen och öka i antal givet att målet uppfylls. Eftersom utbredningsområdet för flera arter inte täckte hela landet kunde inte samtliga arter ingå i indikatorer på alla geografiska skalor.De föreslagna indikatorerna i exemplet med ”Levande skogar” har potentialen att kunna användas för miljömålsuppföljning ända ner på länsnivå. Indikatorerna hade generellt snäva konfidensintervall (<0,300) men träffsäkerheten var sämre på länsnivå och då särskilt för Norrbottens län. Vår bedömning är att den sämre täckningen av inventerade standardrutter i detta län är den främsta orsaken till detta.Indikatorer kan inte utformas för län med endast ett fåtal antal standardrutter (färre än 10 rutter), inte ens för miljömål 16. Däremot är en sammanslagning av flera län ett enkelt grepp. Sammanslagningen av de ”homogena” länen E, F, G och H län förbättrade träffsäkerheten på indikatorerna väsentligt jämfört med F län ensamt. Alternativet är att lägga till nya standardrutter och på så sätt förtäta och öka antalet rutter inom ett län. Vi rekommenderar dock att flera län samarbetar och på så sätt utnyttjar redan existerande data från tidigare år. I vissa fall kan län av naturliga skäl inte samarbeta med andra län. Gotlands län, med endast 5 standardrutter, kan på grund av det geografiska läget och en säregen natur knappast samarbeta med något annat län.I nuläget inventeras drygt 400 standardrutter årligen, med bäst täckning i södra Sverige. Med fler inventerade rutter i Norrbottens län ser vi ingen anledning till att inte träffsäkerheten kan bli betydligt bättre också där. Vi bedömer att en utökning från 400 till 600 gjorda rutter årligen är en rimlig målsättning. Flertalet av de 200 utökade rutterna bör göras i Norrland. Med en schablonkostnad på 3000-4000 kronor per utökad rutt (inkluderar både ersättning för fältarbete och administration) blir den maximala kostnaden för att utöka antalet gjorda rutter cirka 700 000 kronor per år.
Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05