Slättö sands naturreservat, beläget ca 20 km SV om Värnamo, Jönköpings län, är ett exempel på en utvidgning i ett glacifluvalt stråk med den front i en isdämd sjö eller uppbruten isfront, och som i ett postglacialt skede har eroderats, först av vatten i de lakustrint avsatta bottensedimenten, och i ett senare skede, när dessa sediment höjdes över vattenytan, utsattes för vindens erosion och transport. Detta har gett upphov till ett yttäcke av eoliskt material i partier av det torvmarksomgärdade höjdområdet Slättö sand. Speciellt har detta material fångats in runt de åsryggar, moränryggar och bergkärnor som intar reservatets centrala del. Sedimentmäktigheten varierar kraftigt och endast mindre områden har dynkaraktär, främst i väster mot Slättö by och i reservatets östra och nordöstra del. Ryggarnas höjd i detta område kan nå 4-6 m. Vanligtvis täcks de glaciala och postglaciala finsedimenten av ett tunt eoliskt lager och är i vissa områden frilagda genom deflation, ibland helt bara och nederoderade.Mänsklig verksamhet genom odling och betesdrift i ett tunt bindande ytskikt i slutet av 1700-talet, startade en ny erosion i området. Plantering av markkrypande bergtall stoppade i början av 1900-talet vidare vinddrift. Sedan dess har mycket små rörelser skett i området. 1976 skapade Länsstyrelsen i Jönköping ett naturreservat i området, utgörande drygt 50 ha av det centrala höjdområdet. För att återskapa ett ursprungligt sanddriftområde, avverkades 1998 ca 7 ha skog i centrum och risbränning utfördes 1999.