Ett rikt odlingslandskapI den här sammanställningen har vi valt att beskriva utvecklingen för några kärlväxter inom fyra olika växtmiljöer i odlingslandskapet. Dessa berörs av miljömålet ”Ett rikt odlingslandskap” och dess delmål; ängs- och betesmarker, skogsbeten, gårdsmiljöer och åkrar med åkerogräs.Trenderna för de utvalda växterna visar att mångfalden av odlingslandskapets arter i huvudsak fortlöpande minskar i vårt län:För arterna inom gruppen naturbeten och ängsmarker är trenden sammantaget negativ. Totalt har 543 lokaler besökts mellan 1978 och 2006 (2 504 besök). Av dessa bedöms 170 lokaler som utgångna, ca 31%. Brudsporre är den art som gått kraftigast tillbaka därefter kommer fältgentiana, tätt följd av finnögontröst och granspira. Drakblomma och vityxne är de arter som har det svårast beroende på deras låga individantal på lokalerna.Inventeringarna av mosippa (skogsbete) 2006-2007 visade att så många lokaler som 71 av 106 (67 %) har försvunnit från länet. Det är svårt att se om arten har en positiv trend på någon lokal i dagsläget. I stort sett har alla, möjligen med något enstaka undantag, gått tillbaka.Även arterna inom gårdsmiljöer visar på en negativ trend. Totalt har 26 lokaler besökts mellan 1978 och 2006 (97 besök). I stort sett är det är endast två lokaler för kattmynta, en lokal för paddfot samt möjligen en lokal för vit kattost som minskar.Flera av lokalerna med åkerogräs har inte återbesökts. Sammantaget kan ändå utläsas att gruppen visar på en negativ utveckling.Orsakerna till tillbakagången är många. Landskapet har genom tiderna alltid förändrats. Speciellt efter andra världskriget och i takt med industrisamhällets framväxt har påverkan på vårt odlingslandskap varit mycket stor. Några särskilt viktiga faktorer var den ökade användningen av bekämpningsmedel och gödsel och att småbiotoperna och åkerrenarna försvann i takt med att maskinerna blev större och bättre. Man ville få större bättre ytor att bruka. I dag är problemet att enheter läggs ner och betesmarkerna planteras igen eller står ohävdade. Jämför vi antalet brukare idag med antalet vid tiden för andra världskriget är skillnaden stor. År 1944 fanns över 400 000 jordbruksföretag i Sverige. År 2005 var antalet jordbruksföretag endast 75 800. I Jönköpings län var två tredjedelar av jordbruken mellan 2-10 ha stora, idag är mer än hälften större än 10 ha. I snitt brukades 7,4 ha åker. Idag brukas i genomsnitt 23,9 ha åker per företag i länet.I länet, liksom i övrig skogs- och mellanbygd, har dock storleksrationaliseringen inte gått lika långt som i slättbygderna tack vare de naturgivna förutsättningarna. Därför finns här också relativt mycket natur- och kulturvärden bevarade.