DEL I Syftet med denna studie är att undersöka om en förändrig skett i fågelfaunan i sjön Solgen under en 10-års period. Som underlag till studien finns en opublicerad rapport från 1995 där alla sjöfåglar inventerades, samt kartor från 1950 och senare över vegetationsutbredningen. Studien genomfördes för länsstyrelsen i Jönköping och inriktades speciellt på direktivsarter (brun kärrhök, fiskgjuse, fisktärna, havsörn, rördrom, storlom, sångsvan och trana), vitfågel (fiskmås, gråtrut, havstrut och skrattmås), kanadagås samt storskarv. Möjliga orsaker till förändringar diskuteras. Bland annat analyseras förändringar i vassut-bredning samt rumsliga skillnader i skiktdjup. Skillnader i fågelfaunan kan vara den förändring sjön har gått igenom och som fortfarande pågår i detta levande ekosystem. Strukturella förändringar har studerats genom att uppskatta förändringen i vassytor runt sjön sedan 1950-tal men även siktdjup har mätts som indikator på sjöns näringsstatus. Av resultatet kan utläsas att endast gråtruten har minskat i förekomst, medan havstruten som vid 1995 års studie besökte området inte observerats i år. Eftersom gråtruten har minskat generellt i Sverige de senaste åren gjordes även studier på ungarnas överlevnad och överlevnad av vuxna individer för att utläsa om en eventuell fågeldöd fanns. De övriga arterna har ökat i antal och etablering av nya arter har skett. Nya arter är havsörn (ej häckande), rördrom och sångsvan. De arter som ökat mest är fisktärna (80 %) och kanadagåsen (142 %), men även fiskgjuse och storlom har ökat kraftigt i antal par. En omtalad art som i år sågs i Solgen är storskarven, den sågs dock inte häckande i sjön utan var endast och fiskade. Vad som har gynnat fågelfaunan i just Solgen har inte mycket med det nu befintliga naturreservatet att göra, de flesta häckningar hittades utanför, man bör därför se över reservatets gränser och möjliggöra en eventuell utökning av området till andra öar. En möjlig förklaring till att vassfåglar ökat i antal (rördrom, sångsvan och brun kärrhök) kan vara en ökad näringstillförsel och minskat strandbete, vilket resulterat i att vassområdena ökat från cirka 10 hektar (1950) till dagens dryga 30 hektar. Den största ökningen av bladvass har skett under 1986 och framåt. Värt att notera är att trots ökade gåspopulationer har inte vassen minskat i utbredning, bladvass är ju trots allt en av gässens födokällor. Ökningen av gäss har heller inte påverkat de andra fågelarterna negativt. DEL II Under våren 2005 gjordes en extensiv inventering av hackspettar kring sjön Solgen, Eksjö kommun. Det är välkänt att hackspettfaunan runt sjön är mycket rik och så sent som sensommaren 2004 rapporterades vitryggig hackspett från området. Syftet med inventeringen var att få en bild av vitryggssituationen i synnerhet och hackspettssituationen i allmänhet. Tyvärr hittades ingen vitrygg, men förekomsten av spillkråka (20-25 par), gröngöling (cirka 25 par), större hackspett (50-55 par) och mindre hackspett (cirka 8 par) var god. Det är nu osäkert om det finns vitryggig hackspett i länet. Via det nationella åtgärdsprogrammet för vit-rygg och regionala initiativ kommer extra insatser göras i Solgenområdet för att bland annat utöka tillgången på lämpliga vitryggsmiljöer.