Hagasjön och Stensjön är två närbelägna sjöar i Emåns vattensystem, Vetlanda kommun. Båda sjöarna är näringsfattiga och måttligt humösa. I båda sjöarna slogs mört ut av försurning och i båda sjöarna sker kalkning regelbundet sedan 1987. Som biologisk återställning i kalkade vatten återintroducerades mört i Hagasjön 1994 och som ett specialprojekt inom kalkningsverksamheten följdes vattenkemin i sjöarnas utlopp och mitt med en bred parameterlista regelbundet mellan 1994 och 1999. Provfiske har skett i sjöarna före och efter det att mört återintroducerades och sedimentkemin undersöktes 1999. I Stensjön återintroducerades ingen mört utan sjön har fungerat som referens i projektet. Syftet med projektet har varit att studera effekter av återintroduktion av mört på resten av fiskfaunan samt vatten- och sedimentkemi. Återintroduktionen av mört i Hagasjön var lyckad. Fem år efter återintroduktionen bestod fångsten vid nätprovfisket av cirka 25% mört. Det fångades rikligt med mindre mört av minst två årsklasser som hade reproducerat sig i sjön. Den totala biomassan fisk i sjön hade minskat i jämförelse med undersökningarna innan återintroduktionen. Det samma var fallet i Stensjön där mört inte återintroducerades. Det behöver genomföras fler nätprovfisken för att kunna konstatera om det sker någon förändring i fiskfaunan efter återintroduktionen. Förändringarna i vattenkemi var i stora drag lika i de båda sjöarna. Den enda statistiskt säkerställda förändringen var ökningen i färgtal i Stensjön mellan perioderna 1994-96 och 1997-99. Då sjöarnas vattenkemi i stort sett följt varann beror förändringarna sannolikt på storskaliga skillnader som klimat och minskat nedfall av föroreningar och inte på återintroduktionen av mört. Det finns en tendens till att totalfosforhalterna ökat mer i Hagasjön (med mört) än i Stensjön (utan mört) vilket skulle kunna vara en effekt av att mört återintroducerats men kan också bero på ökningen i färgtal och TOC.