Sedan 1990 och på initiativ av Myrica kalkningskonsult Anders Svahnberg har en försöksverksamhet bedrivits i trakterna runt Värnamo i syfte att utveckla en för kalkning på våtmarker mera lämpad produkt än kalkstensmjöl. Försöksverksamheten har utvecklats i olika omgångar och bedrivits inom de så kallade FL– BO– och GK-ytorna. De produkter som undersökts är olika kvalitéer av grovkalk, granuler och så kallade vomber (kalkfällningsprodukt). Rapporten beskriver resultaten av uppföljningen från försökskärr kalkade med grovkalk och granulerad kalk fram till november 2008 vilket innebär tidsserier på upp till 18 års uppföljning efter kalkstart. Syftet var bland annat att beskriva upplösnings– och uttransportförloppen och ge rekommendationer för dosering och spridningsintervall samt dra slutsatser om våtmarkernas uthållighet som kalkningsobjekt. Fjorton våtmarker kalkades vid ett eller flera tillfällen. Därutöver kalkades 12-16 våtmarkerinom Sandabäcken vars samlade effekt provtas i stationen FL.03. Kalkprodukterna spreds över öppna genomsilningskärr (fast- och mjukmattor) med hjälp av helikopter. Vattenprover togs på avrinningsvattnet från kärren cirka 12 gånger per år och analyserades med avseende på pH, alkalinitet och kalciumhalt. Resultaten visar på en slutlig kalkupplösning på 70-100 % i de kärrmarker som kalkades med grovkalk eller granuler. Grovkalken hade en något långsammare kalkupplösning än granuler. Grovkalken uppvisade en tendens att lösa sig snabbare i våtmarker med hög vattengenomströmning. Det finns inga tecken på att våtmarkernas förmåga att lösa och uttransportera kalk har försämrats sedan kalkningarna påbörjades. Vid kalkning med så kallade GX-kalk var upplösnings- och uttransportförloppen mycket likartade med de som har beräknats för våtmarker kalkade med övrig grovkalk. Resultaten avviker inte från de förväntade och tills vidare rekommenderas fortsatt tillämpning av tidigare anvisningar för dosering vid kalkning med grovkalk och granuler (Svahnberg & Abrahamsson, 2001b).