För Vättern finns en unik fångststatistik från det yrkesmässiga fisket från 1914 fram till idag. Statistiken innefattar all fångad fisk över gällande minimimått. Fångsterna av några av Vätterns karaktärsarter, sik, röding och öring, har minskat drastiskt på senare år. Rödingfångsterna har sjunkit successivt från ca 75 ton, i slutet av 1940-talet, till bottennoteringen, drygt 2,8 ton, 2007. Fångsterna har varierat en del mellan åren men en nedåtgående trend har funnits ända sedan början på 1950-taletMot bakgrund av de sviktande fångsterna i fisket beslutade Fiskeriverket 2004 omnya fiske- och förvaltningsåtgärder för att stärka röding- och sikbestånden i Vättern.Den största och mest dramatiska åtgärden var att införa totalförbud för alltfiske (utom kräftfiske) i tre stora områden; Fingals, Tängan och Norrgrundet.Områdena med fiskeförbud utgör ca 15 % av sjöns totala yta. Områdena valdes isamråd med fiskets intressenter och utgjorde samtliga tidigare viktiga platser för fisket efter röding och sik i Vättern. Två av områdena, Fingals och Tängan är också lekområden för röding. Samtidigt som man beslutade om totalt fiskeförbud infördes också ett antal ytterligare regler för fisket i Vättern.Det uppföljningsprogram för fisk som här rapporteras har haft som huvudsyfte att följa upp effekter av införandet av fiskeförbudsområden i synnerhet och införandet av nya fiskeregler i allmänhet. För att kunna bedöma fiskbeståndens status i Vättern har också jämförelser med äldre studier företagits. En särskild ansträngning har också gjorts för att förbättra det biologiska faktaunderlaget för målarterna sik och röding, vilket bedömts som nödvändigt för att kunna göra en fördjupad utvärdering av införandet av nya fiskeregler. Rödingens lekgrund har inventerats i en omfattande studie för att undersöka på hur många av de tidigare välkända och välfrekventerade grunden där lek fortfarande pågår. I samband med denna inventering genomfördes också en märkningsstudie på Vätternröding. Märkningsstudien kan ge information om rödingens vandringar och spridningsbenägenhet, en viktig faktor för att kunna bedöma effekten av fredningsområden. De olika provfiskena har också möjliggjort en insamling av vävnadsprover för genetisk analys. Genetiska analyser har genomförts för att utvärdera rödingens och sikens beståndsstruktur. Om det till exempel finns flera olika distinkta bestånd av sik eller röding måste utvärderingen av de nya reglerna anpassas efter detta.Sammanfattningsvis tycks de nya fiskereglerna ha gett ett relativt bra resultat, även om det i dagsläget är svårt att separera effekten av den minskade fiskeansträngning med nät som påbörjats långt innan reglerna infördes och effekten av de nya reglerna. Även om det fanns relativt få statistiskt säkerställda skillnader mellan de fredade områdena och de områden där fiske idag pågår så fanns tydliga trender för vissa arter som kan förstärkas i takt med att tiden går. På grund av detta och den långa generationstiden hos vissa arter är det viktigt att övervakningsprogrammet får fortsätta ytterligare ett antal år och att inga större förändringar görs i fredningsområdenas storlek och utformning.