Under år 2000 och 2001 har kvalitativa elfiskeundersökningar genomförts i strandzonen på sjöar i Jönköpings län. Sammanlagt har metodiken prövats i 21 sjöar och på 44 lokaler. Vid elfiskena tillämpades kvalitativt fiske där varje yta fiskades av en gång. Elfisket utfördes genom vadning utanför bränningszonen, det vill säga ofta från djupare vatten in mot stranden. Normalt elfiskades vid släta bottnar ut till cirka 0,5 till 0,7 meters djup, och sällan djupare än 1 meter. Vid elfisket 2001 valdes två lokaler vardera i 11 stycken Höglandssjöar. Båda lokalerna skulle ha hårda bottnar, men den ena skulle domineras av vegetation. På dessa lokaler genomfördes fisket på tre eller fyra cirka 20 meter långa dellokaler. Fångsten från varje dellokal noterades på separata protokoll där även lokal- och biotopbeskrivning ingick. Från dessa sjöar finns alltså sex till åtta dellokaler och totalt 77 dellokaler från de 11 sjöarna. Lake och bergsimpa var tydligt vanligare vid elfiske i dessa sjöar än vad de är vid nätprovfiske både regionalt och enligt riksmaterialet (Kinnerbäck et al. 1997). Strandzonen i sjöarna tycks vara en viktig biotop för smålakar i sjöarna. Gädda fångades i varje sjö vid fiskena i augusti, mot bara i hälften av sjöarna vid fisket i november. Temperaturen kan bidra men även att årsungarna genom dödlighet blir sällsyntare längre fram på säsongen. Ofta dominerades fångsten av årsungar eller årsungar plus fjolårsungar. Andelen fångade kända arter varierade mellan 11% och 83%, med ett medel på 37%. Noterbart är att det fångades ej dokumenterade arter i 15 av de 21 sjöarna, och i genomsnitt 0,9 tidigare okända arter per sjö. Strandnära elfiske bedöms därför sammantaget vara ett bra komplement om man vill öka kunskapen om vilka fiskarter som förekommer i sjöarna. Antalet arter per lokal ökade inte när lokalstorleken blev större än 200 - 300 kvadratmeter. En rekommendation kan därför vara att en lokal bör vara minst 200 - 300 kvadratmeter för att ge en bra bild av förekommande fiskarter på det avfiskade strandpartiet. Ofta är längden på lokalen det mest relevanta måttet då flertalet fiskar fångas i en smal strandzon. Fiskas 60 meter i en lämplig strandzon bör också lokalen vara tillräckligt stor. Det krävs större avfiskad areal (fler lokaler) i en artrik sjö än i en mindre insjö på Höglandet innan antalet arter per sjö planar ut. Upplägget från 2001 med två lokaler om vardera 60 till 80 meter, som därmed bör vara cirka 200 - 300 kvadratmeter vardera, bedöms därför som lämpligt för att få en första bild av artsammansättningen i strandzonen. I stora eller artrika sjöar bör fler lokaler fiskas. Givetvis finns det mycket kvar att kontrollera när det gäller elfiske i sjöar. Fångsteffektiviteten borde kontrolleras genom upprepade fisken. För arter som lake, simpor och gers borde man få kunna få tillförlitliga värden på fångsteffektiviteten, medan mer rörliga arter som mört blir svårare. Troligen kan fångsteffektiviteten skilja mellan olika bottentyper också. Elfiske bör också prövas på olika sorters mjukbottnar. Genom att fiska fler lokaler i några sjöar skulle man kunna få en uppfattning om hur många lokaler som krävs för att fånga alla normalt fångstbara arter med denna metodik. Vättern och Munksjön skulle kunna använda som representanter olika stora artrika sjöar. En säsongsstudie på några lokaler i en artrik sjö skulle öka kunskapen om skiftande biotopval för olika arter under året.