Vättern är en av Sveriges unikaste sjöar av betydande nationellt och internationellt intresse utpekad i Miljöbalken. Vättern har mycket höga naturvärden och är av riksintresse för såväl naturvärden, yrkesfisket, militär verksamhet, turism och rörligt friluftsliv. Vätternsnäringsfattiga vatten är även dricksvattentäkt för 250 000 – 300 000 personer.Vättern har flera speciella egenskaper som gör den särskilt känslig som recipient. Till exempel har Vättern en stor sjöyta i förhållande till tillrinningsområdet vilket leder till en extremt lång omsättningstid ca. 60 år. Detta innebär att ämnen som tillförs Vättern sedimenterar i stor utsträckning och koncentrationen av toxiska ämnen i sedimenten blir därför höga. Dessutom omges Vättern av stora vägar till exempel E4, Riksväg 49, 50 och 195, som ligger mer eller mindre i direkt anslutning till sjön. Betydande delar av vägnätet är dessutom hårt trafikerade vilket medför utsläpp av föroreningar, som kan påverka såväl vattenkvaliteten i Vättern som i miljötillståndet i övrigt.Vägnätet runt sjön passerar ett stort antal bäckar med relativt korta rinntider till Vättern.Punktutsläpp från trafiken kan därmed uppstå vid olyckor med fordon innehållande farligt gods. Konsekvenser av olyckor med farligt gods vid väg/bäckpassagen har tidligare studerats av Vätternvårdsförbundet i samarbete med Vägverkets olika regioner. Vägsaltning är en förorening som är kopplad till trafik vilken har negativ inverkan för såväl miljön som de organismer som lever i den saltexponerade miljön.Grundvatten, ytvatten och vattentäkter visar på flera håll ökande salthalter.Med utgångspunkt i Vätterns ökande ledningsförmåga genom de senaste decennier som ökat ca. 25 %, har Vätternvårdsförbundet på uppdrag av Vägverket Region Sydöst gjort en utvärdering av vägsaltningens bidrag till Vätterns ökande ledningsförmåga samt en utvärdering av trafikrelaterade föroreningar och konsekvensanalyser av transporter med farligt gods runt Vättern. Syftet med denna rapport har varit att:beräkna och värdera saltspridning på vägar runt Vättern samt dess bidrag till den ökande halten av natrium och klorid i Vättern,beräkna kvantitet och typer av trafikalstrade föroreningar runt Vättern och som kan tänkas påverka sjön,analysera konsekvenserna av transport med farligt gods runt Vättern.Beräkningarna visar att vägsaltningens bidrag till saltökningen i Vättern kan utgöra drygt40%. De samlade trafikalstrade föroreningarna i direkt anslutning till Vättern är stora. Avgaserna koldioxid (CO2), kolmonoxid (CO), kväveoxid (NOx) och kolväte (HC) sprids i en samlad mängd runt 210000 ton/år och partikelutsläppet utgör 160 ton/år. Aromatiskakolväten, sot och bitumen (asfaltstoft) sprids i en mängd runt 300 ton/år medan gummistoft spridds i en mängd av drygt 70 ton/år. För tungmetallerna är bidraget från trafiken relativt stort för krom och nickel jämfört med totaltillförseln från andra källor. Bidraget frånvägtrafiken av dessa två tungmetaller beräknas vara runt 70 % av den totala tillförseln.Andelen trafikalstrad koppar, bly och zink är 15 %, 18 % respektive 8 % av den beräknade totaltillförsel. Kadmium tillförs främst via tillflöden och deposition, trafikrelaterade utsläpp av kadmium beräknas vara 5 % av den totala tillförseln.Kring Vättern finns rekommenderade färdvägar för farligtgodstransporter, framför allt längs östsidan, men belastningen av farligtgodstransporter är betydande runt hela Vättern. Ungefär tre fjärdedelar av all transport av farligt gods utgörs av bensin- och oljetransporter.Kunskapen om transporten kring Vättern är dock inte tillfredsställande för andra ämnen än möjligen just petroleumföreningar. Eldningsolja, fenol, bekämpningsmedel och bensin är exempel på ämnen/blandningar som kan ge långtgående effekter både i tid och rum. För Vättern, som är en kall och näringsfattig sjö, kan svårnedbrytbara ämnen som hamnar i vattenmassan och i sedimenten förbli där under decennier.