I syfte att förbättra effektiviteten vid spridning av kalkstensmjöl på våtmarker, spreds på försök inom projekt Flaten sk grovkalk 0-1 mm vintern 90/91, Försöket utökades 1994 med spridning av en ny kvalité grovkalk och granulerat kalkstensmjöl inom projekt Bodaån. Försöksspridningen baserades på två arbetshypoteser. 1.Grovkalk 0-1 mm har en långsammare upplösning än sjökalk 0-0,5 mm (P-märkt) och ger därmed en jämnare effekt mellan kalkningstillfällena. 2.Förlusten beroende på vindavdrift i samband med helikopterspridning är lägre för grovkalk och granuler beroende på att kornet är större. Totalt omfattar utvärderingen nio kalkade delytor samt tre delflöden med vardera ett flertak ingående kärrytor. Effekten av grovkalken respektive granulerat kalkstensmjöl har följts med månatliga provtagning. Vindavdriften har beräknats utifrån burktest inom kärryta i samband med spridningen. Förlusten av kalk genom vindavdrift beräknades till 22% av utflugen mängd grovkalk. Detta är en betydligt lägre förlust än vad som beräknats vid spridning men P-märkt sjökalk (35 - 62%). Den grova kalken fördelar sig emellertid ojämnare på kärrytan med åtföljande tendenser till ofördelaktig strängbildning. Grovkalk har en avsevärt långsammare upplösningstakt än vad Abrahamsson (1993) har redovisat för sjökalk. Granulerat kalkstensmjöl GK-special (grovkalk 0,1 – 0,5 mm) har långsammare upplösningshastighet än sjökalk men troligtvis snabbare upplösningshastighet än grovkalkkvalitéerna GK-fin och GK-grov. På basis av denna utvärdering kan inga slutsatser dras om huruvida det föreligger skillnader i upplösningshastighet mellan de två grovkalkkvalitéerna GK-fin och GK-grov. Kalkutnyttjandet för grovkalk, granulerat kalkstensmjöl och GK-special beräknas till 60-100% vilket är betydligt högre än de 50-70% som har beräknats för sjökalk vid våtmarkskalkning. Effekten av grovkalkspridning på vattenkemin (pH, alk, Ca) har ett betydligt mera utdraget förlopp än vid spridning med P-märkt sjökalk, vilket ger en jämnare kalkningseffekt mellan spridningstillfällena. Det gäller framför allt vid spridning på kärrytor med hög vattengenomströmning. Grovkalk som sprids med treårsintervall ger jämna och kostnadseffektiva halttillskott nedströms behandlade våtmarker, minst lika jämna som de som erhålls från årliga spridningar med sjökalk.