Många sjöar och vattendrag i Jönköpings län är påverkade av försurning. För att motverka effekterna av denna kalkas ett stort antal vatten i länet. Kalkningen främsta mål är att bibehålla eller återskapa förutsättningar för den av försurningen hotade biologiska mångfalden. För att den önskade effekten ska kunna uppnås är det viktigt att dimensioneringen och spridningen av kalken sker på så bra sätt som möjligt. Resultatet av kalkningsåtgärderna inom de olika vattensystemen följs därför upp med kontinuerliga undersökningar på vattenkemin och med biologiska provtagningar. Ett av de främsta sätten att kontrollera utfallet av kalkningsåtgärderna är att studera populationsförändringar i fiskbestånden. Fördelen att studera fiskbestånden, jämfört till exempel med kemisk provtagning, är att man utläser den sammanlagda effekten mellan provtagningstillfällena, i stället för det momentana tillståndet. Ytterligare ett skäl att studera fisken är att de ingår i ett ekologiskt system och att man därför får en indikation om tillståndet i hela biologiska sfären. Den enskilda fiskart som har störst betydelse vid dylika undersökningar är öringen. Öringen uppträder i nästan alla typer av rinnande vatten och är den fiskart man med störst säkerhet kan kvantifiera. De tre senaste årens elfiskeundersökning, ingående i länsstyrelsens program för kalkningsuppföljning, har utförts av Aquaticus HB. Tidigare har elfisket mestadels utförts av Fiskeriverkets utredningskontor i Jönköping. Metodiken vid undersökningarna har varit densamma och de flesta lokaler ingående i årets program har varit fiskade tidigare. Elfiskekontrollen omfattade 88 lokaler. Av dessa undersöktes 10 stycken inom ramen för "Projekt Höglandsvatten" och ingår inte i ordinarie uppföljningsprogram. Undersökningen år 2001 utfördes som brukligt, det vill säga från mitten av juli till slutet av augusti. Väderförhållandena under perioden var skiftande och det föll en hel del regn. Regnmängderna var dock små i jämfört med de i Svealand och södra Norrland. Nederbördsmängderna var störst i de norra delarna av länet vilket medförde att vattenmängderna var stora i framförallt vattendragsområde 67, Motala ström. Detta gäller speciellt lokalerna i Skämningsforsån, Knipån och Hornån. De allra flesta elfisken utfördes dock under goda väderleksförhållanden och med tämligen normala vattenflöden. Högvattenförhållanden, speciellt i större vattendrag, innebär att fångstbarheten minskar och man får en underskattning av fiskpopulationen. I de uppgifter som rapporteras till Fiskeriverkets- och Jönköpings läns elfiskeregister har därför beräkningsmetoder använts för att göra totalskattningar på respektive sträcka. Detta för att jämförelser med tidigare fisken ska bli så bra som möjligt. I denna rapport är dock bara de fångade fiskarna redovisade.