Järnvägen mellan Falun och Gävle är en av landets äldsta (invigd 1859), passeraröver stora höjdskillnader, samt transporterar mycket tungt gods. Detta harinneburit att den under lång tid orsakat talrika bränder. Under inventeringen harett stort antal hotade arter och intressanta skogsbestånd påträffats längsjärnvägen, vilket direkt kan kopplas till bränder skapade av tjuvbromsningar.Bränderna har i hög grad präglat åtskilliga skogsbestånd längs järnvägen. Mångabestånd bär spår efter upprepade bränder.Den typiska sentida branden är areellt mycket liten och har bara påverkatområdet närmast banvallen. Vissa bränder blir ibland dock större. Längsjärnvägssträckningen fann vi stora skillnader i mängden bränder. Flest bränderpåvisades längst i öster mellan Granstanda och Storvik (Granstandabacken) samti ett långt ganska flackt parti mellan Fäbodsjön och Korsån (över länsgränsen).Väster Ryggen fanns färre brandspår. Inga sentida brandspår påträffades mellanGranstanda och Korsån, eller mellan Ryggens station och Fisklösen(Ryggenbacken).Skogsbruket påverkar givetvis möjligheten att hitta brandspår ochintressanta bestånd. På privat mark, som dominerar mellan Ryggen och Långsjöstation, påträffades fler intressanta bestånd än på bolagsmark. Bergviks markväster om Ryggen är starkt påverkad av modernt skogsbruk ända fram tilljärnvägen pga. effektiva parallella vägsystem. På Sveaskogs marker österLångsjö station är bilden mer blandad. Brukningshinder i form av åar, sjöar ochmyrar har här gjort att en hel del brandpåverkad skog lämnats orörd.Ett drygt femtiotal brandfält yngre än 50 år hittades längs järnvägen och idess närhet (