Grytabergsområdet är beläget inom den mellanboreala zonen,ca 7 mil från kusten på omkring 300 meters höjd över havet.Området har en mycket rik brandhistoria där det mellan åren 1295 och 1866(senaste branden) brunit på någon plats inom den provtagna arealen i genomsnitt vart 13:e år.Inressant att notera i sammanhanget är att den brandkronologi som upprättats är en av de absolut längsta som bedrivits i Skandinavien.En av slutsatserna som kan dras av dateringsarbetet är att det stora antalet bränder och de korta intervallen mellan bränderna indikerar att de åtminstone delvis borde ha varit mänsklig orsakade och delvis uppkommit naturligt.Beskrivningen av området har delats upp trädslagsvis i tre delområden - tall,gran- respektive lövdominerad skog.Dessutom tillkommmer den översiktligt inventerade "Grytenbranten".Gemensamt för hela den inventerade arealen är de genomgripande dimensionsavverkningarna på 1890-talet.Därtill kommer ytterligare en inventeringsvåg under tiden 1930-1950.Denna senare period innebar främst sk beståndsvårdande gallringar.Emellertid upptogs ett tiotal 1-2 hektar stora hyggen,främst i de grandominerade delarna.Karaktäristiskt för området är den ovanligt stora andelen grova tallågor.Dessa är i stor utsträckning överståndare och torrträd som avverkats och lämnats på 1930-talet.Härigenom överstiger volymen lågor vida den hos genomsnittlig skogsmark i landskapet.Naturvärdena inom området som helhet kan inte sägas vara särskilt uppseendeväckande.Ett mindre antal rödlistade arter har noterats men både artrikedom och miljötypsdiversiteten är tämligen låg inom området.Till följd av denrika brandhistoriken är flora och fauna i stor utsträckning störningsanpassad.Det lövdominerade området hyser kanske de största värdena men successionen är långt gången och behöver på sikt regeneras.Introduktion av störning(avverkning/eld) rekommenderas framgent för detta delområde liksom för det likaledes lövbemängda södra inventeringsområdet.Grytabergsområdets främsta kvaliteér består annars huvudsakligen i den relativt höga beståndsåldern, 100-130 år och den relativa graden av orördhet.Därtill skall läggas den sammanhängande arealen om cirka 200 hektar.denna kombination uppges vara en ovanlig företeelse i landskapet idag.