Denna studie har syftat till att undersöka jordlöparfaunan (Coleoptera, Carabidae) på gruvområden. Om någon eller några av de förekommande arterna avvek i hög grad var det också av intresse att titta närmare på om dessa kan användas som indikatorart för höga tungmetallhalter. Under två veckor samlades skalbaggar in på två gruvområden (en svartmalmsjärngruva -Lindbomsgruvorna- resp. en sulfidmalmsgruva -Getbergsgruvan) och två referensområden. Alla områden har samma ståndortsindex och ungefär samma dominerande trädslag och ålder på skogen. Sedan jämfördes jordlöparfaunorna för varje område med avseende på artdominanskurvor, individ- och artfrekvens. Lindbomsgruvorna varierade så kraftigt i innehåll i de tio serierna på området att jordprover togs för kemisk analys med avseende på metaller och pH. Det visade sig att på gruvområdena var artdominanskurvorna brantare än vad som var förväntat i jämförelse med referensområdena. Carabus violaceus frekvens var statistiskt signifikant lägre på gruvområdena än på referensområdena. Pterostichus adstrictus och Pterostichus oblongopunctatus återfanns i större mängd på Lindbomsgruvorna än på de andra områdena. Troligtvis beror det på att de båda arterna av Pterostichus äter en större andel växtmaterial och att tungmetallerna därmed inte bioackumuleras i samma utsträckning som hos de övriga arterna. Att inte Getbergsgruvans carabidfauna avvek mycket från normala värden förklaras med att det där var högre bonitet, i och med högre pH och högre mineralhalt. Detta antas av olika anledningar ge minskad effekt av tungmetaller på faunan. Jämförelse mellan de markkemiska analyserna och jordlöparfaunan på Lindbomsgruvorna gav att flest individer jordlöpare återfanns i det delområdet som innehöll minst metaller. Flest antal arter återfanns i ett delområde där metallhalterna befanns vara mediära inom området. På delområdet med högst tungmetallhalter fanns lägst antal individer och arter inom området. På Lindbomsgruvorna insamlades även de enda exemplaren av den vanliga Amara brunnea. Det är möjligt att de höga metallhalterna har fördröjt den aktiva perioden hos arten på detta område, men ej på de övriga områdena som omfattas av studien.