Under 2002-2003 elfiskades 157 kalkade och 12 okalkade lokaler inom länsstyrelsens program för kalkeffektuppföljning och biologisk återställning. Undersökningen har tonvikt mot skyddsvärda bestånd av öring, lax och flodkräfta.Öring var den vanligaste förekommande arten (91 % av lokalerna), följt av elritsa (52 %), gädda (19 %), bäcknejonöga (15 %) och flodkräfta (14 %). Öring förekom oftare på kalkade lokaler (94 %) än på okalkade lokaler (58 %). Öringens vandringsbenägenhet visade sig ha den största förklaringsgraden till täthetens storlek, där vandrande bestånd visar signifikant högre tätheter i mindre vattendrag (0-3m). Flodkräfta fångades för första gången på tre gamla lokaler. På tidigare kända laxlokaler i klarälvenbiflödena Femtan, Höljan och Tåsan fångades lax, dock inte årsungar. I Sörbohedsälven och Hättälven gjordes anmärkningsvärda fångster av laxungar vilka med största sannolikhet var avkommor från gullspångslax.Vid årsvisa jämförelser av öringsfångster (0+) framstår 2003 som det sämsta året sedan åtminstone 1997, och i Sandaälven uppmättes mycket låga tätheter på samtliga tre lokaler. De svaga öringsresultaten har förmodligen påverkats av den generellt mycket låga vatten föring som rådde under den närmaste 12-månadersperioden före elfiskesäsongen 2003.Av kalkade lokaler som blivit föremål för biologiska återställningsåtgärder under 1994-1999 har öringtätheten en ökande trend vid 7 av 16 undersökta lokaler.