År 2004 och 2005 elfiskades sammanlagt 184 lokaler. Huvuddelen av dessa ingick i länsstyrelsens program för kalkeffektuppföljning och biologisk återställning. En mindre del, 13 stycken, utgjordes av elfisken i okalkade vattendrag. Elfiskena 2005 i Vingån (okalkad) och Enån, vardera 3 stycken, utfördes på uppdrag av Fiskeriverket inom det sk IKEU-programmet. Elfisket i Stampbäcken (2005) utfördes med Vägverket som uppdragsgivare. Merparten av de 184 lokalerna har fiskats vartannat år, en eller flera gånger tidigare. Undersökningen har sin tonvikt lagd på skyddsvärda bestånd av öring, lax och flodkräfta.Öring var den vanligast förekommande arten (91 % av lokalerna), följt av elritsa (37 %), flodkräfta (14 %), gädda (13 %) och bäcknejonöga (12 %). Sammanlagt fångades 15 arter.Det tycks inte finnas någon generell trend att fångsterna ökat eller minskat under de å r elfiskena utförts med medelfångsten är högre under 2000-talet än under 1990-talet.Elfiskeundersökningen 2004, föregicks av en höst 2003 med liten nederbörd. Sommaren och den tidigare delen av hösten, då elfiskena utfördes var däremot mycket nederbördsrika. Tidigare undersökningar har visat att nyproduktionen av laxfisk blir lägre året efter låga höstflöden pga att fisken haft svårare att vandra upp till sina lekplatser. Fångsterna blir också lägre om man tvingas fiska vid höga vattenflöden. Följaktligen blev också fångsterna generellt (signifikant) lägre jämfört med medelvärdena från tidigare fisken på samma lokal. Vid elfiskeundersökningen 2005 var vattenflödena normal och den föregående hösten nederbördsrik. Fångsterna blev därför generellt större jämfört med tidigare fisken på samma lokal.Vid en jämförelse av medelvärdena på totalfångsten jämfört med senaste fångsten av öring på samma sträcka så var, märkligt nog, minskningen 2004 nästan exakt lika stor som ökningen 2005, jämfört med den tidigare fångsten på respektive lokal.