Denna inventering har syftat till att förbättra kunskapen om naturvärdena i sekundärt uppkomna lövskogar ur entomologisk synvinkel samt bedöma de lokaler som undersöktes ur naturvårdssynpunkt. Inventeringen har omfattat 8 områden i Värmlands län, och sammanlagt identifierades 315 olika skalbaggar varav 16 är med på rödlistan. Detta är i förhållande till den relativt låga insatsen, med ibland bara två till tre fällor per lokal, ett bra resultat som visar att det med stor sannolikhet finns mycket mer intressanta vedlevande skalbaggar och lokaler i detta område av Värmland. Vid bedömningen av lokalernas entomologiska värden har resultatet av denna inventering sammanvägts med storleken på lokalen, karaktären av denna (bl. a. mängden död ved, uppskattad produktion av död ved, skogstyp, heterogenitet) samt även översiktligt områdenas läge i landskapet.Den entomologiska bedömningen av lokalerna är att Klässbol, Gårdsviksmossen och Stömne har bl. a. för få rödlistade arter och alltför låga eller isolerade mängder med död ved för att idag klassas som värdefulla insektslokaler. De kan dock på sikt och efter vissa åtgärder bli värdefulla vedinsektslokaler. Ekholmen hade dels ställvis rikligt med död ved, dels höga populationer av vedinsekter. Detta klassas därför som en värdefull vedinsektslokal. I Tokil, Borssjödeltat och Kastensbol var antalet rödlistade arter relativt högt och mängden död ved var också hög. Detta indikerar att dessa är mycket värdefulla vedinsektslokaler. I kila var inslaget av död ved för lågt för att det skulle vara en värdefull insektslokal.Det totala antalet arter och förekomsterna av de rödlistade arterna placerar Värmland i det stråk från Dalsland och över mot Södermanland/Uppland/Gästrikland som har ett mycket värdefullt triviallöv (se jämförelserna med övriga vedinsektsinventeringar i texten nedan) då resultaten är jämförbara med resultaten från dessa regioner.De trakter med särskilt värdefull lövskog som är identifierad i Naturvårdsverkets rapport Sydsvenska lövskogar (Andersson & Löfgren 2000) bör även innefatta dalgången mellan Säffle och Arvika. Detta är de mest lövrika bygderna i länet och det är i detta stråk som det största antalet vitryggiga hackspettar observeras varje år. I denna dalgång förekommer mycket stora arealer lövskog och inslaget av asp är betydande. Det biologiska innehållet av dödvedsanknutna organismer på asparna är också högt.