Naturreservatet Fänstjärnskogen är ett 90 hektar (ha) stort skogsområde som är beläget 7 km nordost om Stöllet, öster om den slingrande Klarälven i Nordvärmland. Reservatet domineras av urskogsartade barrträdsbestånd med ett stort inslag av grova torrträd. Granarna drabbades hårt av barkborreangrepp under 1970- och 1980-talen, men föryngringen har varit god. Mindre partier av ungskog från kalavverkningar under senare decennier finns också inom reservatet. Omkring 25 ha utgörs av myrmark.De flesta torrfurorna har gamla skador efter bränder. Somliga träd har brandskadats 8-9 gånger. Från sen medeltid fram till början på 1800-talet brann det i genomsnitt vart 14:e år inom reservatet. Den senaste kända branden var en svedja som anlades 1815.Människans utnyttjande av skogen begränsades länge til självhushållets behov. Föda, bränsle, virke och foder åt djuren hämtades ur skogen, men detta innebar inte någon omfattande påverkan. Störst inflytande hade de många bränderna som inte bara orsakades av blixten, utan också av människor som anlade svedjor eller ville förbättra betet. Brukningsrätten till skogen innehades av byborna gemensamt.När befolkningen växte ökade gradvis utnyttjandet av skogen. Men den stora förändringen inleddes först ett par decennier in på 1800-talet. Då skiftades den gemensamma utmarken och Fänstjärnskogen fick en enskild ägare. Samtidigt expanderade svensk trävaruhandel i takt med industrialismen och en liberalare handelspolitik. Timret blev en saluvara som bönder och köpmän kunde tjäna pengar på. Fänstjärnskogens grövsta träd avverkades. Så småningom efterfrågades även klenare virke till massaved av industrin.Stora arealer i Nordvärmland blev bolagsägd mark. Bolagen var först med att bedriva trakthyggesbruk, att ta upp kalhyggen och odla ny skog. Men i samband med mekaniseringen blev större hyggen allt vanligare även i bondeskogen. Kanske är det först i detta skede som Fänstjärnskogen skiljer sig från omgivande skogar. Visserligen är de levande grova träden för länge sedan utplockade. Stubbar och lumpade stockar, stämplar och stamskador vittnar om gångna tiders avverkningar. Men här finns fortfarande en variationsrikedom i beståndsstrukturen, med höga trädåldrar och stora mängder död ved, vilket är en sällsynthet i produktionsskogen. Detta är inte någon urskog i betydelsen "orörd", utan den är urskogsartad med egenskaper som kännetecknar den orörda skogen. Egenskaper som kommer att bli än mer utpräglade tack vare reservatets tillkomst.