Den här rapporten presenterar resultaten från ett delprojekt inom Life-projektet ”Platåberget Kinnekulle – restaurering och bevarande” som syftade till att kartlägga alla grova lövträd inom Natura 2000-området på Kinnekulle. Trädkarteringen på Kinnekulle inleddes i mars 2002 och avslutades i början av maj 2004 och under denna period deltog fem olika inventerare/inventerarpar i inventeringsarbetet. Så gott som samtliga marker har besökts och lövträd med en diameter på minst 70 cm i diameter (vilket motsvarar en omkrets på 220 cm) har beskrivits och lägesbestämts med hjälp av GPS. Resultaten av inventeringen visar att Kinnekulle har en mycket stor rikedom av grova lövträd. 4488 träd har mätts in och bland dessa var ek, ask och alm de vanligaste trädslagen (dessa stod för 42 %, 29 % respektive 11 % av de inventerade träden). Drygt vart 5:e inventerat träd (1000 stycken) hade en diameter på 1 meter eller mer (vilket motsvararen omkrets på 314 cm) och klassas därmed som jätteträd. Det grövsta trädet i inventeringen var en alm som mätte 678 cm i omkrets. Vidare har det framkommit att nästan vart annat inmätt träd (46%) är ett så kallat hålträd, det vill säga att det utvecklat hål i stammen där veden murknat till följd av svampangrepp. Sådana håligheter är av stor betydelse för många insekter, framför allt för olika arter av skalbaggar. De grova träden på Kinnekulle är koncentrerade till igenvuxna ängs- och hagmarker, till hävdade betesmarker och till gårdar och vägkanter. En stor andel växer i de stora godsens närhet på Kinnekulles västsida. Idag finns ett spektrum av grova träd där alla storleksklasser upp till knappt 7 meter i omkrets finns representerade. Detta gäller även ekarna och på Kinnekulle finns det alltså inget glapp i åldersfördelningen så som det gör i ekpopulationerna på många andra håll i landet. Den jämna fördelningen av ekar i olika storleksklasser som sammanställningen visar, döljer dock att variationerna kan vara relativt stora på ett mer lokalt plan. De grövsta ekarna är till exempel inte jämnt utspridda utan är koncentrerade till några mindre områden. En stor del av de yngre ekarna har vidare växt upp i skogsmiljöer och är därmed inga självklara efterträdare till de grova hagmarksekarna. Överlag så står många träd igenvuxet och det krävs skötsel och planering inför framtiden; 43 % av de inmätta träden bedömdes vara i behov av en skötselinsats i form av friställning och störst var behovet bland ekarna.