På senare år har intresset för kulturarvet och kulturmiljön ökat markant både hos allmänheten och bland beslutsfattare. Kulturmiljön är en del av vår vardagsmiljö där vi lever, bor, arbetar och har vår fritid. Den har ett betydande identitetsvärde som på senare år allt mer uppmärksammats. En välbevarad kulturmiljö används ofta som lockbete för nya invånare och för lokalisering av nya verksamheter. Sedan slutet av 1980-talet, i samband med införandet av plan- och bygglagen, har kommunerna ett omfattande ansvar när det gäller bevarandet av kulturarvet och kulturmiljön. Att kunna tillvarata de betydelsefulla värden som kulturarvet och kulturmiljöerna innehåller ställer höga krav på relevant kompetens, bra och ändamålsenliga beslutsunderlag samt en god kommunal bevarandepolicy. I kommunerna finns dock ofta oklarheter beträffande ansvarsfördelningen i arbetet med kulturmiljöfrågorna, outvecklad samverkan mellan olika aktörer samt otillräcklig kompetens bland såväl politiker som tjänstemän. Dessutom saknar kommunerna en långsiktig plan för hur de genom sin verksamhet avser att bevara kulturarvet.