I Snärjebäckens avrinningsområde kalkas Stensjön som är den största sjön i avrinningsområdet. Utvärderingen av kalkningen grundar sig på analysresultat från sjöns utlopp samt på två punkter längre nedströms i Snärjebäcken. Kalkningen i Stensjön bedöms vara tillräcklig för att upprätthålla en god vattenkvalitet ur försurningssynpunkt samt skapa goda livsbetingelser för flora och fauna i sjön. Provfisken i Stensjön 1992 tyder också på att reproduktionen av abborre fungerar som den ska. Den mer försurningskänsliga mörten försvann från sjön redan på 1950-talet. Den nuvarande kalkningen är däremot inte tillräcklig för att vattnet längre nedströms i Snärjebäcken ska kunna motstå försurningen. Vid Bäckebo är buffertkapaciteten genomgående svag och då aluminiumhalten analyserades i februari 1994 var såväl den totala som labila halten mycket hög. I provpunkten uppströms Rockneby ARV är buffertkapacieten god, vid vårflöde på gränsen till svag. Jordbruksmarkerna som omger ån uppströms denna provpunkt bidrar troligtvis till att höja buffertkapaciteten. Färgtalet i vattnet varierar från svagt-måttligt färgat i Stensjön till måttligt-betydligt färgat vid provpunkterna i rinnande vatten. Tillfällen med starkt färgat vatten förekommer under kraftiga vårflöden.