Kalkningsverksamheten i Halltorpsåns avrinningsområde påbörjades i slutet på 1970-taIet och i dagsläget kalkas 16 sjöar. Denna rapport är en utvärdering av kalkningsverksamheten under perioden 1983 till 1994. I de sjöar där provtagningar gjordes innan kalkning var buffertkapaciteten mycket svag eller saknades helt. Kalkningen har haft god effekt i Äsbjörn, Mosjön och Ugglebosjön. Sjöarna har under de senaste åren haft en god buffertkapacitet. Mosjön provfiskades 1992 och resultaten från detta visar att fiskarnas reproduktion fungerar tillfredsställande. I Bastsjön, Oppsjön och Skärvsjösjön visar den vattenkemiska effektuppföljningen att kalkningen inte har varit tillräcklig för att upprätthålla en stabil och god vattenkvalitet ur försurningssynpunkt. Färgtalet i sjöarna varierade under tidsperioden mellan måttligt och starkt färgat. Halten av aluminium vattnet har analyserats vid enstaka tillfällen i Mosjön, Bastsjön, Oppsjön och Ugglebosjön. De totala aluminiumhalterna var måttligt höga med undantag för Mosjön där hög halt av aluminium uppmättes. Halterna labilt (oorganiskt bundet) aluminium var låga utom i Oppsjön där den labila a1uminiumhalten var 0,050 mg/l. Detta är tillräckligt för att känslig fisk ska kunna ta skada vid exponering under en längre tid. Kvicksilverhalten i gädda fångad i Ugglebosjön mättes 1991. Variationen i kvicksilverhalt mellan det ringa antal gäddor som fångades var stor, 0,86-1,80 mg Hg/kg fisk. Resultaten visar dock att livsmedelsverkets gräns på 1,0 mg/kg som högsta tillåtna halt i fisk för försäljning överskreds betydligt i 80 % av de analyserade fiskarna. Detta innebär att halterna låg skyhögt över naturvårdsverkets miljömål på 0,5 mg/kg. Det är oklart varför fisken innehöll så mycket kvicksilver. Resultaten av kalkningen inom Halltorpsåns avrinningsområde är sammanfattningsvis inte helt tillfredsställande; Berg- och jordarterna i avrinningsområdet är grovkorniga och svårvittrade vilket ger dålig buffring av det vatten som tillförs sjöarna och ån. Detta tillsammans med sjöarnas korta omsättningstider och få kalkningsbara våtmarker gör att Halltorpsån är svår att kalka. Kalkningsinsatserna bör fortsätta i nuvarande omfattning i Mosjön och Ugglebosjön. Kalkningen av Ugglebosjön bör kompletteras med ytterligare undersökning av kvicksilverhalten i gädda. Om resultaten även av denna undersökning visar på höga kvicksilverhalter så bör ett intensivt decimeringsfiske bedrivas i sjön så att den starkt kontaminerade fisken avlägsnas och tillväxten förbättras hos den kvarvarande. Det är tveksamt om Äsbjörn bör kalkas eftersom alkaliniteten i sjön är hög redan. Risk för överdosering av kalk finns alltså. När det gäller Bast-sjön och Oppsjön så bör kalkningsinsatserna öka i omfattning eller utföras vid fler tillfällen under året. Skärvsjösjön kalkas inte i nuläget, vilket den med anledning av den minskande buffertkapacitet bör göras.