Kalkningsverksamheten i Emåns avrinningsområde påbörjades i de flesta sjöar i mitten av 1980-talet. I dagsläget kalkas 57 sjöar inom Kalmar län och kalkdoserare finns på två platser. Dessutom kalkas Emån inom Jönköpings län. Denna rapport är en utvärdering av kalkningsverksamheten inom Kalmar län, främst under perioden 1983-1995. Rapporten bygger på de undersökningar som har utförts enligt programmet för kalkeffektuppföljning. Det finns dessutom ett recipientkontrollprogram för Emån och data för dessa undersökningar har även använts för vissa provpunkter. I de sjöar där provtagning gjordes innan kalkningen startades var buffertkapaciteten mycket svag eller saknades helt. Av de provpunkter som påverkas av kalkning kan en god effekt konstateras i Stora och Lilla Hällesjön, Mösjö, Gräsgölebäcken, Stensjö, Stenbäckesjön, Berkegöl, Lilla Lockegöl, Försjön, Gethällsberget, Horvegölen, Vrånga göl, samtliga provpunkter i biflödet Nötån, Lillån (i biflödet Gårdvedaån), Björneström 420, Hjortesjön, Virserumssjön, Virserumsån, Storgöl, Hesjön, Åbro, Lilla Hjortsjön samt Vensjön. Dessa provpunkter har numera en godtagbar vattenkvalitet som överensstämmer med Naturvårdsverkets mål för kalkade, oligotrofa vatten vilket innebär att alkaliniteten ligger mellan 0,10-0,30 mekv/l och pH-värdet mellan 6,0-7,0. Av de provpunkter som inte är påverkade av kalkning har Forshultebäck Lanemålen, Skrabbgöl, Maren, Björnån, Skärveteån Slagdal, Gårdvedaån 402, Åsjön samt Linden även en god vattenkvalitet. I provpunkterna Älmten, Stora Lockegöl, Lilla Hammarsjö samt Bäck vid Ödhult har kalkningsinsatserna inte varit tillräckliga och Skiren (i Bosjöån), Gökhultesjön, Moren samt Stora Hammarsjö har blivit överkalkade. Slutligen är provpunkterna Svartgöl och Svartgölebäcken okalkade med otillräcklig buffertkapacitet. Vattnet i Tjustaån och Bosjöån är oftast betydligt till starkt färgat, medan Nötån, Marån, Gårdvedaån och Stensjöbäcken har ett måttligt till betydligt färgat vatten. I Silverån och Sällevadsån varierade vattenfärgen från svag till stark. Den labila fraktionen av aluminium har analyserats i 44 av mätpunkterna och av dessa hade 12 så höga halter att det finns risk för giftverkan på fisk (d.v.s. >0,050 mg/l). Samtliga mätpunkter med förhöjd aluminiumhalt fanns i Bosjöåns avrinningsområde. Provfiske har utförts i en del av sjöarna (de flesta under 1993) och visar för det mesta på att fiskfaunan reproducerar sig utan störningar. Det var däremot vanligt att det saknades årsungar av mört i fångsten. Endast sex av sjöarna visade tydliga tecken på att fiskens reprodution var störd på något sätt. Kvicksilverhalten i gädda har undersökts vid olika tillfällen i tolv av sjöarna, senast 1991. Halten var låg i Gökhultesjön, måttligt låg i Mösjö, hög i Virserumssjön, Stora Hammarsjö, Storgöl, Försjö, Skiren och Älmten, mycket hög i Vensjön och Linden och slutligen extremt hög i Södra Åsjön och Klogöl. Från Klogöl analyserades emellertid kvicksilverhalten i aborre och värdena är därför inte direkt jämförbara med övriga resultat. Resultatet av kalkningen i Emån får anses vara relativt gott då 33 av totalt 42 mätpunkter som påverkas av kalkningsverksamhet idag har en god vattenkvalitet enligt Naturvårdsverket. Av resterande mätpunkter har fyra en för låg buffertkapacitet trots kalkning och fem är överkalkade, d.v.s. alkaliniteten överstiger 0,30 mekv/l.