Kalkningsverksamheten i Bruatorpsåns avrinningsområde påbörjades i slutet av 1970-talet och idag kalkas 10 sjöar regelbundet. I de sjöar där provtagningar gjordes innan kalkning var buffertkapaciteten mycket svag eller saknades helt. I flera sjöar, framför allt de med en något längre omsättningstider har kalkningen haft en mycket god effekt. Malmsjön, Brosjön, Lomsjön och Skärgölen har de senaste åren haft en god buffertkapacitet och resultaten från provfisket 1993 visar att reproduktionen i dessa sjöar fungerar tillfredsställande. Även Ulvasjön har haft en god buffertkapacitet men här tyder provfiskeresultatet på att försurningen vissa år ger upphov till otillräckliga betingelser för reproduktion och yngelöverlevnad hos mört. I Mörkegöl och Hallasjön verkar reproduktionen fungera tillfredsställande trots att den fys/kemiska effektuppföljningen visar att buffertkapacitet under vissa perioder saknas eller är obetydlig. I Transjön, Nordsjön och Iglasjön visar den vattenkemiska effektuppföljningen att kalkningen inte är tillräcklig för att upprätthålla en god vattenkvalitet ur försurningssynpunkt och resultatet från provfiske tyder också på att försurningen vissa år ger upphov till reproduktionsstörningar i Iglasjön. Dessa sjöar har mycket kort omsättningstid och detta i kombination med de grovkorniga och svårvittrade jordarna i omgivningen gör dem extremt känsliga för vårflöde och kraftiga regn. Färgtalet i sjöarna varierar från måttligt till starkt färgat. Den totala a1uminiumhalten har analyserats regelbundet i de flesta sjöarna och varierar från låg till hög halt. Halten av labilt aluminium är låg i merparten av sjöarna. Undantag utgör Transjön och Nordsjön som har en måttligt hög halt och Hallasjön där den bedöms som mycket hög. I Hallasjön kan den höga labila aluminiumhalten ( 0,170 mg/I) sannolikt förklaras av det kraftiga vårflödet 1994 och utläckage av aluminium från omgivande mark. Resultatet av kalkningen i Bruatorpsåns avrinningsområde är alltså inte helt tillfredsställande. Berg- och jordarterna i Bruatorpsåns avrinningsområde är grovkorniga och svårvittrade vilket ger en dålig buffring av det vatten som tillförs sjöarna. Det tillsammans med de korta omsättningstiderna i sjöarna och avsaknaden av kalkningsbara våtmarker gör att Bruatorpsåns vatten är mycket svårkalkade. I flera sjöar förekommer låga alkalinitets och pH-värden så gott som årligen. Ett bättre resultat skulle möjligen kunna nås genom att kalka sjöarna tidigare, under senhösten/vintern. Sjöar med mycket kort omsättningstid, Transjön, Nordsjön/Kroksjön och Iglasjön kunde t o m kalkas två gånger per år, i november/december och januari/februari. Perioder med låg buffertkapacitet skulle då troligtvis kunna undvikas. Även korta perioder med låga pH-värden kan ge stora biologiska skador.