Detta dokument redovisar en länsstrategi för genomförande av formellt skydd enligt delmål 1 i Levande skogar. Med formellt skydd avses här naturreservat, biotopskyddsområde och naturvårdsavtal. Dokumentet är en slutredovisning av Länsstyrelsens och Skogsstyrelsens (tidigare Skogsvårdsstyrelsens) medverkan i regeringsuppdraget Fördjupad strategi för långsiktigt skydd av värdefulla naturområden på skogsmark. Den nationella strategin som beslutades 1 juni 2005 utgör grunden för länsstrategin. Arbetet med uppdraget har bedrivits gemensamt av Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen under medverkan av en referensgrupp. Länsstrategin har beslutats var för sig av Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen Region Öst efter samråd med Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. Strategin riktar sig till Länsstyrelsens och Skogsstyrelsens personal, kommuner, markägarorganisationer, skogsbrukets aktörer, ideella organisationer samt andra berörda. En övergripande strävan är att de oskyddade värdekärnorna avsätts frivilligt eller skyddas formellt. Strategins målsättning är att formellt skydd och frivilliga avsättningar ska komplettera varandra så att hela delmål 1 fylls med skog med så höga naturvärden som möjligt. Strategins anda innebär att myndigheterna i sitt arbete ska bjuda in till samverkan mellan olika aktörer så att hela den svenska modellen med formellt skydd, frivilliga avsättningar och generell naturhänsyn sammantaget fungerar så väl som möjligt. Samverkan innebär bland annat att myndigheterna har en positiv förväntan på de frivilliga avsättningarna och bekräftar dessa som en viktig komponent i delmål 1. Strategin lyfter fram landskapet som en arena för samverkan där samordnade bevarandeåtgärder som omfattar olika trädmiljöer i både skogs- och odlingslandskap genomförs för att åstadkomma en funktionell måluppfyllelse för delmål 1 i Levande skogar. Grundkravet för formellt skydd enligt strategin är att ett område som prioriteras för naturreservat, biotopskyddsområde eller naturvårdsavtal utgår från en skogsbiologisk värdekärna. I strategin prioriteras områden med mycket höga naturvärden på beståndsnivå samt områden som genom storlek och belägenhet i värdetrakt har goda förutsättningar att bibehålla sina naturvärden. Skogstyper som Sverige har internationellt ansvar att bevara, till exempel ädellövskogar, skärgårdsnaturskogar och kalkbarrskogar utpekas som prioriterade skogstyper vilket även gäller för underrepresenterade skogs-typer i formellt skyddade områden, t.ex. skogar med hög bonitet. Skyddet av skogar ska i så stor utsträckning som möjligt samordnas med skydd av andra bevarandevärden, t.ex. vattenmiljöer, odlingslandskapet, friluftsliv, kulturmiljövården och andra samhälls-intressen. Strategin tillämpar en prioriteringsmodell för områdesurval i tre steg: 1. Områdena grupperas i värdegrupper utifrån deras sammanvägda skogsbiologiska bevarandevärden 2. Områdena rangordnas inom respektive grupp utifrån bevarandevärden i andra miljökvalitetsmål, kulturmiljövård och andra samhällsintressen 3. De praktiska prioriteringarna vägs in Skogsbiologiska bevarandevärden indelas i tre typer: Den första typen beskriver ett områdes naturvärde på beståndsnivå, den andra beskriver dess ekologiska funktionalitet och den tredje typen beaktar internationellt eller på annat sätt särskilt prioriterade skogstyper för formellt skydd. De tre typerna av skogsbiologiska bevarandevärden värderas lika tungt vid sammanvägning och prioritering. Praktiska prioriteringar används för att förhindra att naturvärdena försämras i områden som är prioriterade för formellt skydd inom delmål 1 och för att vid behov prioritera fastigheter med hög andel nyckelbiotop. Även områden där kommuner står för halva kostnaden i samband med bildande av naturreservat ska prioriteras högre. Den nationella strategin fastställer länsvisa arealmål för det formella skyddet. Strategins inriktning utgår från att ekonomiska medel tilldelas för att nå miljökvalitetsmålet inom avsedd tid. Strategin kan inte genomföras om inte tillräckliga resurser för intrångsersättningar, markköp och personal ställs till myndigheternas förfogande inom rimlig tid för miljökvalitetsmålets genomförande. Om medel till köp- och intrångsersättning inte tilldelas i den utsträckning som aviserats kan skogsägarnas förmåga och vilja till att temporärt bevara prioriterade skogsområden minska. Detta kan leda till avverkning av prioriterade områden. Strategins inriktning med en utökad dialog med markägare och andra intressenter, bl.a. kring helhetslösningar för markägare med en stor areal värdekärna och hur områden kan bevaras på annat sätt än genom formellt skydd, kräver tillräckliga personalresurser på Länsstyrelsen och Skogsvårdsstyrelsen. Om resurser inte finns tillgängliga kan ett bakslag komma i markägarnas syn på formellt skydd och myndigheternas naturvårdsarbete. Alla oskyddade nyckelbiotoper och objekt med höga naturvärden som är större än 0,5 ha och som inte ligger inom objekt som är lämpade för naturreservat, har sorterats och placerats i värdegrupper. De objekt som uppfyller alla tre typerna av skogsbiologiska bevarandevärden (ABC) placeras i den högsta värdegruppen (vg1). De som inte uppfyller något av de tre typerna placeras i den lägsta(vg4). Totalt omfattas 3 426 objekt med en sammanlagd areal på 7 278 ha (prod areal). Av arealmålet på 2845 ha biotopskydd och naturvårdsavtal fram till 2010 så bör ca 1000 ha bli biotopskydd och ca 1800 ha bli naturvårdsavtal. Fördelningen mellan biotopskydd och naturvårdsavtal grundas på regeringens miljöprop. där det anges att på nationell nivå ska 30 000 ha bli biotopskydd och 50 000 ha ska bli naturvårdsavtal. Ca 14 % av den totala arealen oskyddade nyckelbiotoper och objekt med naturvärden kan alltså bli föremål för biotopskydd, medan ca 25 % kan bli naturvårdsavtal. Eftersom målet är att formellt skydd och frivilliga avsättningar ska komplettera varandra så bör vid urvalet av objekt till biotopskydd tas hänsyn till vilka typer av objekt som brukar avsättas frivilligt. I bilaga 5 framgår att ca 90 % av den frivilligt avsatta arealen på privatskogsbrukets marker består av tall- och lövskogar och att granskogar är kraftigt underrepresenterade. Här visas också att en stor andel av den totala arealen ädellövskogar och ordinära lövskogar avsatts frivilligt och att tallskogarna i huvudsak ligger på svaga boniteter. Länsstyrelsens och Skogsstyrelsens beräkningar visar att ca 70 % av den ovan redovisade mängden nyckelbiotoper och objekt med naturvärden är av de typer som är vanliga i de frivilliga avsättningarna. Den totala arealen objekt som kan vara angelägna för biotop-skydd är enligt samma beräkning ca 2 200 ha, d.v.s. dubbelt så mycket som ryms inom arealmålet till 2010. I länsstrategin fastställs kriterier för att välja ut objekt för biotopskydd och naturvårdsavtal. Kriterierna ska användas för att göra en lista på vilka objekt som ryms inom 2010-mängden. Objekten på listan kommer sedan att skyddas i turordning där de värdefullaste objekten skyddas först. Objekt där markägaren i stället vill ta eget ansvar för att bevara naturvärdena kommer inte att prioriteras för formellt skydd. Urvalskriterierna innebär att biotopskyddsobjekten kommer att väljas ut från värdegrupp 1-3, inom storleksintervallet 2-10 ha och av typer som är mindre väl företrädda i de frivilliga avsättningarna. Brukningsenheter som har > 5 % nyckelbiotoper och objekt med naturvärden kommer att prioriteras. Naturvårdsavtal kommer att användas i objekt från alla fyra värdegrupperna och i huvudsak i skogstyper som också är väl företrädda i de frivilliga avsättningarna. Länsstyrelsen i Kalmar har gjort en bedömning och en analys för kända objekt med skogsbiologiska värden som kan vara aktuella för bildande av naturreservat under perioden 2004-2010 d.v.s. inom den areal som beräknats kvarstå inom delmål 1, levande skogar i det nationella strategidokumentet. Analysen har gjorts enligt den prioriteringsmodell som finns detaljerat beskriven i den nationella strategin och i en kortfattad version i kapitel 8 i länsstrategin. Redovisningen är uppdelad i "pågående objekt" och "bedömningsobjekt" enligt beskrivningen i kapitel 8.5.1. Bedömnings-objekten är stora nyckelbiotoper eller kluster av nyckelbiotoper som kan vara lämpliga för naturreservatsbildning men som ännu inte bedömts i fält. I september 2005 återstod 6 200 ha skogsmark att skydda som naturreservat inom delmål 1 i Kalmar län. Bland pågående objekt ingår mark som kommer att undantas på frivillig väg inom Sveaskogs ekoparker (ca 1800 ha). Bland återstående objekt i grupperna ”pågående objekt” och ”bedömningsobjekt” antas ca 10 % (totalt ca 700 ha) skyddas frivilligt. Det återstår därmed ca 6 950 ha som skulle behöva formellt skydd som naturreservat. Därmed finns tillräckligt med värdefull skog för att fylla det uppsatta arealmålet. Ytterligare medverkan från markägarna, med frivilligt skydd, är nödvändigt för att bevara alla stora värdekärnor inom målperioden. Resultatet av Länsstyrelsens och Skogsstyrelsens bedömning är att objekten i de tre översta värdegrupperna av fyra ska kunna hanteras av Länsstyrelsen. Det är sannolikt att det ännu återstår ytterligare okända objekt som kommer att behöva läggas till på listan. Nya naturreservatsobjekt behöver därför tillhöra värdegrupp 1-3 för att kunna kvalificera in sig på listan över områden som kan skyddas innan 2010.