Pro Natura har på uppdrag av Länsstyrelsen i Kalmar län inventerat naturvärden inom sex områden av riksintresse för naturvården på Kalmar läns fastland. Inventeringen har i huvudsak berört terrestra, biologiska naturvärden inom Emåns dalgång, Virserumsåsen, Ramsebo-Äsen, Trånshultsdeltat, Nötån-Kronobo och Kisebast-Klobo. Dessutom har anslutande delar av vattendrag som inte haft status som riksintresse inventerats. Dessa är Nötån nedströms Fågelfors och Pauliströmsån uppströms till Pauliström i Jönköpings län. Silveråns dalgång mellan Hagelsrum och Rosenfors inventerades av Pro Natura under 1996 på uppdrag av Jordbruksverket. Inventeringsuppdraget påbörjades i april 1996 och avslutades ett år senare. I runda tal har 150 kvadratkilometer inventerats. Syftet med inventering har varit att lokalisera värdefulla betesmarker, slåttermarker, skogar, våtmarker och vattendragssträckor, avgränsa dessa i objekt och naturvärdera dem. Inom de riksintressen där områdets status baseras på kvartärgeologiska kriterier har terrängformer studerats. Metoden har annars varit att studera främst floran av kärlväxter, mossor, lavar och svampar för naturvärdesbedömningen. Kartor i skala 1: 10 000 och särskilt framtagna inventeringsblanketter för respektive naturtyp har använts i fält. Inventeringsuppdraget utvidgades senare till digitalisering av kartmaterialet. Däremot har inga arter eller andra data från fältblanketten matats in i en databas. I två särskilt värdefulla områden i Emådalen som var kända sedan tidigare har insektsfällor använts för att studera främst skalbaggsfaunan. Resultatet från denna inventering presenteras i en särskild rapport (Appelqvist, Fasth & Larsson, 1997). De områden som har inventerats i Silveråns nedre dalgång är bekostade av Jordbruksverket som ett underlag till planerade invallningar av ån. Resultatet från denna inventering finns publicerat i en särskild rapport (Paltto & Fasth, 1996). Inventeringen pekar ut drygt 600 objekt med mer eller mindre höga naturvärden fördelade på drygt 5000 ha. Samtliga objekt har fältbesökts och beskrivs i text och på karta. Arealen fördelar sig enligt följande och procenttal anger andel av inventeringsområdet: Pauliströmsån (90, 8 ha-22,5 %), Emån (4296,3 ha-32 %), Virserumsåsen (67,6 ha-22,5 %), Ramsebo-Äsen (62,8 ha-63 %), Trånshultdeltat (36,0 ha-10 %), Nötån (160,1 ha-53 %) och Kisebast-Klobo (355,4 ha-54,5 %). Naturtyper som kan sägas vara representativa för de olika områdena är för Pauliströmsån blockrikt vattendrag, kvillområden, strömsträckor omgivna av skog, topogena kärr och olika barrdominerade skogar i ganska bruten terräng. Typiskt inslag i floran är hampflockel. Utmärkande är flodpärlmussla och ett bestånd av ag. Pauliströmsån mynnar i Emån strax intill länsgränsen mot Jönköping. Emån kännetecknas av mycket skiftande naturtyper beroende på vilken del som avses. I övre delarna är den lugnt flytande med avsnörda avor. Åfåran kantas av brinkar med trädridåer. Kungsfiskaren har ett stadigt tillhåll i dessa delar. Vattenstäkran växer inte sällan i avorna. Outbyggda forsar finns på några platser. Våtmarker och sjöar är inte vanliga i denna övre delen av ån. Ryningen är ett undantag där småfläckig sumphöna, årta och mindre hackspett tillhör häckfågelfaunan. Stora odlingsslätter omges ofta av lövklädda hagmarker där ek är ett viktigt inslag. Typiska arter vid Emån i hagmarkerna är backklöver, spindelört, sträv nejlikrot, backsmörblomma, flentimotej och på översvämmad mark strandviol. I centrala delar av Emån runt Högsby växer mistel i lövkronorna. Nedre delen av Emån är mer strömmande med små vattenfall och ån omges oftast av skog. Klibbalstrandskog är vanlig, ofta med inslag av ask. Svämskogar av asp-ektyp är karakteristiskt i ett stort kvillområde som kallas Grönskogsvillen. Madslåtter förekommer flerstädes inom detta område. Stora mader utmed ån finns nedströms Grönskogskvillen. I kvillområden är safsa, besksöta och tulkört typiska. Mader är ofta bevuxna av vass-starr och jättegröe. I de nedersta våtmarksrika delarna av Emån har malen en av sina få yngel-platser i Sverige. Genom hela Emådalen i länet är gammelekar ett typiskt inslag. Bålgetingen, Vespa crabro gör sig ständigt påmind vid hålträd; den bruna nållaven, Chaenotheca phaeocephala klär in solsidan av ekbarken och på döende ekgrenar förekommer blektickan, Pachykytospora tuberculosa. Koncentrationer av gammelekar finns vid Silveråns och Gårdvedaåns nedre lopp, Ryningsnäs, kring Högsby, Rudalund och Em vid utloppet. Virserumsåsen kännetecknas av en hög grusås som är barrbevuxen. Gammal tallskog förekommer och ett område där grov gran ingår har naturskogskaraktär. En karaktärsart är fältvedel. Delar av Skärveteån tillhör riksintresset och dessa delar är omväxlande blockrika, skogsklädda lugnvatten och strömmande kvillområden. Virserumsåsens fortsättning mot sydöst vid Ramsebo-Äsen innehåller åsgropar och terrasskanter. Naturen skiftar snabbt mellan öppna odlingslandskap och tallskog. I åsgropar finns kärr och småvatten. I en hagmark växer smalbladig lungört och trollsmultron. Trånshult är ett glacifluvialt delta där tallskog dominerar stora delar. Deltakanten innehåller små raviner där öppna hagmarker hyser blodnäva och lunddraba. Centralt genom deltat rinner en liten å som omväxlande är strömmande och lugnt flytande genom kärrmader. I tallskogen förekommer ryl och mosippa. Trånshultsdeltat ansluter till Emåns riksintresse och i väster ansluter Moråravinens likaledes riksintressanta natur. Nötån-Kronobo är dels en riksintressant åsträcka som innehåller blockrika sträckor, strömsträckor, kvillområden och små vattenfall vid kvarndammar. Här förekommer ett fridlyst bestånd av idegran, Taxus baccata. Flodpärlmusslan, Margaritifera margaritifera förekommer utmed stora delar av vattendraget. En större damm som använts till Fågelfors bruk ligger i en klippkanjon med barrskog delvis av naturskogskaraktär. Dessutom omfattar riksintresset ett odlingslandskap med björk- och ekhagar i ett småkulligt landskap präglat av smältvatten från isavsmältningen. I den rika ängsfloran ingår fältgentiana, granspira och brudsporre. I det utvidgade inventeringsområdet finns ytterligare betes- och slåttermarker av olika slag. Nötåns nedre delar är omväxlande lugnflytande genom stora kärrmader med korta strömsträckor genom skog. Vid det uppodlade Fågelforsfältet rinner ån sakta och här finns en liten sjö. Kisebast-Klobo omfattar flera småskaliga och lövrika odlingslandskap. Terrängen innehåller grönstenstråk och även isälvsstråk som har gett upphov till små grusåsar. Framträdande lövträd i hagmarker och lövskogar är bl a ek, asp, björk och lind. Av de sistnämnda finns gott om f d hamlade träd. Hagmarkerna är ofta i dålig hävd och i behov av akuta vårdåtgärder inom främst Lilla Klobo. Grönstensfloran inom ädellövskogar innehåller bl a underviol, vårärt, nästrot och tandrot. Gårdsplaner och liknande ståndorter hyser ett stort antal sällsyntheter: Vit kattost, korndådra, bolmört, hjärtstilla, nässelsnärja och paddfot. Inventeringen har på många håll kunnat bekräfta redan kända naturvärden men här pekas även ut helt nya objekt och tidigare ej kända naturvärden inom befintliga objekt. Slutsatser av detta är att gränsen för riksintresset bör justeras så viktiga objekt inkluderas. I några fall föreslås förändringar av avgränsningen som minskar riksintressets avgränsning. Ryningen och Emåns nedersta del har pekats ut som särskilt värdefulla sammanhängande områden där det är angeläget att vidta skydds- och vårdåtgärder. I Kisebast - Klobo m.fl. byar behövs skyndsamma vårdinsatser för att slå vakt om dess status som riksintresse. Många ängs- och hagmarker som beskrivs finns ej med i ängs- och hagmarksinventeringen från 1988 och 1989 och naturvärdesklassningen har i flertalet fall för befintliga objekt höjts en eller flera klasser. Orsaken är dels att graden av ingrepp har tolkats annorlunda, dels att trädskiktets värden vägts in i klassningen av trädbärande hagmarker. Många fynd av rödlistade eller andra sällsynta arter har påträffats under inventeringen. Sammanlagt rör det sig om över 100 rödlistade arter av kärlväxter, lavar, mossor, svampar, insekter, fåglar och däggdjur och uppskattningsvis är det över 500 fynd av sådana arter. Här ska nämnas ett 20-tal exempel från de olika områdena: Grusviva, grådådra (båda Trånshultdeltat), repestarr (Virserumsåsen), skogsklocka (Emådalen), ekspik, Calicium quercinum (Gårdvedaån, Silverån och Emån) rosettgelélav, Collema fragrans (Emån), ladlav, Cyphelium tigillare (Gårdvedaån), stor vaxlav, Dimerella lutea, gråblå skinnlav, Leptogium cyanescens, hållav, Menegazzia terebrata (samtliga Emån), grynlav, Pannaria conoplea (Ramsebo), skärelav, Schismatomma pericleum, blomskägg, Usnea florida (bägge ett flertal lokaler i Emådalen), hårklomossa, Dichelyma capillaceum, västlig husmossa, Loeskeobryum brevirostre (bägge Emådalen), gulporig ticka, Antrodia flavescens, ollonskål, Ciboria batschiana, kastanjesopp, Gyrophorus castaneus, lindskål, Holwaya mucida, kärnticka, Inonotus dryadeus, luddticka, Onnia tomentosa (alla svam-par Emådalen), trumgräshoppa, Psophus stridlus (handfull lokaler Emådalen, Nötån, Äsen) brun trädmyra, Lasius brunneus (Emådalen), smal getingbock, Xylotrechus antilo-pe (Emådalen, Silverån), Gnorimus variabilis (Emådalen), vaktel och utter. Särskilt ska här framhållas uttern som tycks vara på frammarsch. I jämförelse med 1991 års inventering (Mårtenssen & Olsson, 1992) är det fråga om en markant ökning då arten endast påträffades i Pauliströmsån av de nu inventerade områdena. Under 1996 påträffades spår av arten i hela Emån, Nötån, Skärveteån, Silverån och Pauliströmsån. Det är viktigt att man iakttar försiktighet då man i en nära framtid lanserar Emån som paddelvatten för friluftslivet. Utterns minskning i övre delarna av Emån inom Jönköpings län sammanfaller med etablerandet av kanotuthyrning och en kraftfull marknadsföring av kanotleder i området (Sjöåsen 1996).