Ännu i mitten av 1900-talet utgjorde naturliga betes- och slåttermarker en viktig del av hushållningen på Sveriges landsbygd. På slåtterängarna och betesmarkerna förekom åtskilliga växter som i dag är sällsynta. De gamla gräsmarkerna hade en lång kontinuitet, som ofta anses sträcka sig tusentals år tillbaka i tiden. På mindre än hundra år har det allra mesta av detta landskap försvunnit. Inte desto mindre finns det fortfarande rester spridda här och var, områden som ur naturvårdssynpunkt är angelägna att bevara. Ogödslade gräsmarker hyser generellt mycket höga naturvärden; de är botaniskt sett mycket artrika och innehåller många arter som är hårt trängda av det moderna jordbruket. Många naturreservat i Kalmar län innehåller större eller mindre partier med hävdad mark. Med lämplig skötsel kan de utgöra en fristad för många försvinnande växter, liksom för sällsynta insekter, svampar, fåglar etc. För att kunna följa utvecklingen och bedöma resultatet av skötselinsatser som bete, slåtter eller röjningar på ett objektivt sätt behövs särskilda undersökningar. Under sommaren 1998 utförde Länsstyrelsen sådana undersökningar i naturreservat i Kalmar län. Syftet med undersökningarna var att i framtiden kunna följa upp eventuella förändringar i antal och artsammansättning i reservatens flora. Förutom att man får en mer allmän bild av hur de botaniska värdena utvecklas i länets naturreservat, kan man då relatera eventuella trender till skötseln av området. Hävden kan därigenom bättre anpassas så att den gör maximal nytta.