Inventering av ängs- och hagmarker - Västerviks kommun
Responsible organisation
1990 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]
De naturliga ängs- och hagmarkerna representerar stora natur- och kulturvärden, som i snabb takt håller på att utarmas eller försvinna. Mot denna bakgrund startade naturvårdsverket under 1987 en inventering av ängs- och hagmarker i hela landet. Syftet med inventeringen är att lokalisera och klassificera kvarvarande arealer opåverkade slåtter- och betesmarker. Länsstyrelserna har ansvaret för arbetet regionalt. I Kalmar län inventerades Emmaboda och Nybro kommuner under första året. Torsås, Mönsterås och Hultsfred blev färdiga under 1988. Högsby, Vimmerby, Oskarshamn och Kalmar kommuner inventerades under 1989 och 1990 blev Västervik, Mörbylånga och Borgholm kommuner inventerade. Naturvårdsverket svarar för huvuddelen av finansieringen. Dessutom har kommunerna bidragit med ekonomiskt stöd, vilket har gjort inventeringen möjlig. I inventeringen eftersöks naturliga ängs- och hagmarker som, under lång tid och i obruten följd, använts som slåtter- eller betesmark. Dessutom ska marken inte ha varit utsatt för sentida påverkan exempelvis i form av gödsling eller vara kraftigt igenväxt. Många betesmarker som ytligt sett har hagmarkskaraktär är igenlagda åkermarker med åkerholmar och dungar. Andra har, genom gödsling eller igenväxning,en helt förändrad eller utarmad flora och fauna. Sådana marker har fått en låg klassning eller upptas inte alls i denna inventering, trots att de i vissa fall kan vara mycket värdefulla från andra utgångspunkter t ex som inslag i landskapsbilden eller som strövområden. Det största antalet naturliga ängs- och hagmarker finns i kommunens mellersta delar. Särskilt gäller detta för antalet klass IV-objekt, dvs hagar som är stadda i igenväxing eller som av andra skäl har ett lägre naturvärde. Av samtliga besökta objekt har knappt en tredjedel hyst sådana naturvärden att de kom med i denna inventering. Totalt har 57 områden bedömts tillhöra någon av de tre högsta värdeklasserna. Därutöver tillkommer 77 områden som bedömts vara av visst värde. De flesta markerna hävdas idag genom bete; ingen slåtteräng har hittats. Den vanligaste naturtypen är öppen hagmark, ofta tillsammans med någon annan naturtyp. Fältskiktet består vanligen av vegetationstyperna rödvenäng eller fårsvingeltorräng. Relativt vanliga är även hedtyperna rödvenhed av fårsvingeltyp samt tuvtåtelfuktäng. Den sammanlagda arealen klass I-III objekt uppgår till 401 ha (medelstorlek 7,0, medianstorlek 5,6). De flesta objekten är mellan 2,1 och 6,0 ha.
Place, publisher, year, edition, pages
Länsstyrelsen i Kalmar län , 1990.
Series
Länsstyrelsen i Kalmar län informerar, ISSN 0348-8748
Keywords [sv]
Västerviks kommun, Örter och gräs, buskskikt, Träd och buskar, Kärlväxter, åtgärder, vegetationstyp, gödselpåverkan, indikator arter, trädskikt, Jorbrukslandskap, 1990:5, naturtyp, täckningsgrad, hävd, ingrepp och påverkan, kulturhistoria
National Category
Environmental Sciences
Identifiers
URN: urn:nbn:se:naturvardsverket:diva-4520OAI: oai:DiVA.org:naturvardsverket-4520DiVA, id: diva2:879313
Note
Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05
2015-12-092015-12-092015-12-09Bibliographically approved