Sandödlan (Lacerta agilis) inventerades i 37 områden och på totalt 90 lokaler i Kalmar län under 20 dagar mellan 1-23/6 och 18-27/7 2005. Avsikten var att kartlägga den aktuella förekomsten av sandödla och potentiella sandödlehabitat i länet, som ett led i Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för artens bevarande i Sverige. Inventeringen utfördes genom att 1) utifrån jordartskartor urskilja större sandområden, framförallt sådana som utgjordes av isälvsavlagringar, 2) på topografiska kartor lokalisera sand- och grustag, skjutbanor, större kraftledningsgator och sydsluttningar vid grusvägar, och 3) besöka alla lokaler i fält. Även gamla lokaler som sandödlor rapporterats ifrån besöktes. I länet finns sandödlan i dag på åtminstone 50 säkra lokaler. Före inventeringen hade sandödlan rapporterats från 22 lokaler mellan 1975 och 2005. Av dessa besöktes 17. De övriga fem lokalerna besöktes ej p.g.a. alltför vaga lägesbeskrivningar. En av dessa avser troligen en annan gammal lokal (Heliga korsets församling, Kalmar, troligen lokal 30D) och en ligger bara 600 meter söder om en ny lokal där sandödlor påträffades (väster om Smedby, söder om lokal 31B). Av de 17 besökta gamla lokalerna påträffades sandödlor på 13 (preliminärt 24 % utdöenden). Därtill hittades 37 helt nya lokaler med sandödlor under inventeringen. Efter att inventeringen avslutats erhölls information om ytterligare en lokal där sandödlor förekommer. Spridningsvägar verkar finnas mellan flera av lokalerna, främst i de södra 2/3 av länet. Tidigare har förmodligen ännu fler av lokalerna hängt samman i större nätverk. De flesta av lokalerna med sandödlor ligger i den sydöstra delen av länet, samt inom de större sandområdena med framförallt isälvsavlagringar, men många lokaler finns på mindre sandområden och även utanför dessa. I de norra och sydvästra delarna av länet är skogarna tätare och har ett större graninslag, och här påträffades sandödlan oftast på enstaka, relativt isolerade lokaler. Trots att många nya lokaler hittades under inventeringen är det inte troligt att sandödlans utbredning i länet ökat. Arten kan ha funnits vid de nyupptäckta lokalerna tidigare utan att dessa dokumenterats. I övriga Sverige där inventeringar gjorts har trenden varit nedåtgående, och minskningen är förmodligen sammanhängande med framförallt förändringarna i jord- och skogsbruket under 1900-talet. De har medfört minskat skogsbete, igenplantering av öppna marker och effektiv skogsbrandbekämpning, vilket i sin tur inneburit tätare skogar och brist på öppna sandytor, och därmed minskning av sandödlornas habitat. Skötselåtgärder i form av avverkning av skuggande trädbestånd och framskrapning av öppen sand måste i några fall ske kontinuerligt i och i anslutning till kvarvarande sandödlehabitat. Markens fuktighetsgrad på lokaler med sandödla i Kalmar län tycks vara friskare än längre norrut i Sverige där sandödlan förekommer, t.ex. i Värmland. Det innebär att öppna områden kan växa igen snabbare, och att sandödlorna i Kalmar i stor utsträckning är beroende av de öppna miljöer som skapats i sand- och grustag och vid skjutbanor. Innan den verksamheten kom igång var förmodligen skogsbete och avverkningar viktiga faktorer för att hålla skogarna öppna, kombinerat med frekventa bränder. De äldre jordbruksmarkerna i länet med ett stort inslag av kantzoner med för sandödlan lämplig miljö kan ha bidragit till att sandödlan idag ännu förekommer över en stor del av länet, och att spridningspotentialen verkar vara större i Kalmar jämfört med andra län. Eftersom lämplig miljö troligen också finns på åtskilliga oinventerade lokaler, finns sannolikt ytterligare en hel del förekomstlokaler i länet. Ytterligare inventering skulle vara värdefullt för att undersöka förekomster vid små områden av lämplig miljö som finns i stora delar av länet, samt för att påvisa eventuella populationer på några tidigare rapporterade lokaler som ej besöktes vid denna inventering. Förutom sandödlan är ett stort antal andra rödlistade arter, inte minst bland insekter, beroende av liknande miljöer. En lämplig åtgärd för att öka överlevnadsmöjligheten för alla dessa arter vore bl.a. att upphöra med efterbehandling av färdigbrukade grus- och sandtäkter, och i stället aktivt hålla dessa öppna för biologisk mångfald.