Antalet häckande fåglar har inventerats i Oskarshamns och delar av Mönsterås och Västerviks skärgård under 1984 och 1990-2000. Det inventerade området är ett smalt bälte i den yttre skärgården längs en sträcka på 90 km. De arter som omfattas av inventeringen är änder, gäss, måsfåglar, tärnor, alkor och skärpiplärka. Häckande fåglar har registrerats från 54 öar eller arkipelager. Totalt har 39 arter registrerats med ett medeltal på 7572 par per år. Populationstrenderna för dessa arter har analyserats för tidsperioden 1990-2000. Förändringen anges i procent per år. Tre arter visar en signifikant ökning under tidsperioden; småskrake 3 %, havstrut 1 % och skräntärna 70 %. Tio arter visar en signifikant minskning i antalet par; gravand -5 %, svärta -5 %, strandskata -3 %, roskarl -6 %, fiskmås -4 %, silltrut -11 %, silvertärna -4 %, sillgrissla -9 %, tordmule -5 % och skärpiplärka -7 %. Mellanskarven som är en av de mest expansiva arterna i Sverige visar en tydlig ökning inom det studerade området. Ökningen är inte signifikant vilket kan bero på förföljelsen på Gåsö 1993. Elva arter visar en signifikant minskning av antalet häckningslokaler. Förändringen anges i procent per år. Skäggdopping -6 %, grågås -2 %, gräsand -2 %, svärta -5 %, strandskata -2 %, rödbena -3 %, drillsnäppa -3 %, roskarl -5 %, fiskmås -2 %, gråtrut -1 % och skärpiplärka -6 %. Ingen art visar någon ökning i antalet häckningslokaler. Det är svårt att få en heltäckande och säker bild av det häckande fågelbeståndet i skärgårdsområden. Bland skärgårdsfåglarna finns flera mycket rörliga arter som t.ex. skrattmås och silvertärna, som kan flytta mellan olika häckningsskär olika år. Det innebär att vissa kolonier kan hamna utanför själva inventeringsområdet och således inte komma med i statistiken vissa år. En annan svårighet är att kunna urskilja en populationsförändring orsakad av en yttre påverkan skild från artens normala variation. Flera av de förändringar som fallit ut som signifikanta kan mycket väl röra sig inom arternas naturliga variation t.ex. småskrake och havstrut. När beståndsskattningarna ligger nära trendlinjen och dessutom visar kraftiga förändringar är det mer sannolikt att det rör sig om en förändring skild från den naturliga variationen. Studien omfattar hittills elva säsonger vilket är en relativt kort period. Dock tycks det inte finnas någon liknande studie i skärgårdsmiljö som inventerats årligen under så lång tid. Under den tid som studien pågått har flera arter visat mycket tydliga och kraftiga minskningar. För gravand, svärta, strandskata, roskarl, silltrut och skärpiplärka ser framtiden dyster ut. Det finns en rad olika faktorer som kan tänkas ligga bakom nedgångarna, t. ex. konkurrens, predation, miljögifter, störningar. Det är mycket svårt och spekulativt att utan några grunder peka på orsaker till förändringarna särskilt som de finns hos arter inom olika ekologiska nischer. De senaste åren har det kommit larmrapporter från Kalmarsund om förändringar i fiskpopulationer hos gädda och abborre samt minskning av blåstångens utbredning. Det område som omfattas av dessa förändringar är så stort att det indikerar en storskalig förändring av kustekosystemet. Minskningen av vissa fågelarter kan vara ytterligare en indikation på denna förändring.