Efter att tio år förflutit sedan den första inventeringen har fågellivet på Ölands strandängar och sjömarker återinventerats 1998. Det är ideellt fältarbete av i huvudsak Ölands Ornitologiska Förening som ger möjlighet att göra en högintressant jämförelse över ett område som omfattar 10 676 hektar. Tillbakagång av fågelpopulationerna befarades liksom försämrad hävd, men resultaten från inventeringen blev betydligt mer glädjande. Hävden av dessa marker har förbättrats både på södra och norra Öland. Andelen välhävdade betesmarker har ökat från 6 % till 17 % av det inventerade området från 1988 till 1998. Att arter som brushane, enkelbeckasin och den sydliga kärrsnäppan skulle gå tillbaka var väntat, men minskningen är mindre än vad som förutspåddes. Starka populationer finns kvar av större strandpipare, skärfläcka, tofsvipa, storspov och rödbena, vilka nästan samtliga är karaktärsarter för sjömarkerna. Att dessa sjömarker har en eller flera procent av Europas hela population innebär ett internationellt skyddsvärde vad gäller skärfläcka, sydlig kärrsnäppa, rödspov och rödbena. Att omkring 10 % av Sveriges population finns inom området innebär skyddsvärde av nationell vikt vad gäller vitkindad gås, snatterand, årta, skedand, skärfläcka, sydlig kärrsnäppa och rödspov. Ytterligare en rad arter ligger på 5 – 8 % av den svenska eller sydsvenska populationen: Gravand, strandskata, större strandpipare, roskarl och småtärna. Bland måsar och trutar visar silltruten en kraftig tillbakagång medan havstruten ökar. De flesta tärnarter minskar utom skräntärna som ökar. Småtärnan, där 8 % av landets häckande par fanns på Öland 1988, har visserligen minskat sedan 1988 men inte så mycket som befarat och arten finns fortfarande väl spridd på sjömarkerna. Några arter som ökat är knölsvan, vitkindad gås, bläsand, kricka, årta och ejder. Ett nytt fenomen som kan påverka fågelfaunan är de stora mängder fintrådiga rödalger, som under senare år drivit iland på östra Öland. En studie vid Högskolan i Kalmar visar att mängden uppgår till i medeltal 5000 ton (våtvikt) per kilometer längs hela kusten. När algmassorna bryts ner blir det syrebrist samtidigt som toxiska ämnen avges. Djur och växter dödas i det grunda strandvattnet. Stora mängder döda ryggradslösa djur har observerats i anslutning till tångvallarna. Ryggradslösa djur är en viktig födoresurs för flera av sjömarkernas fågelarter. Vilken effekt rödalgerna har på fågelfaunan är oklart men väsentligt att reda ut.