Stora arealer våtmarker har försvunnit i samband med omfattande dräneringar av odlingslandskapet. Syftet med att dika ut har vanligtvis varit att tillgodogöra sig större och bättre odlingsbara marker. När stora arealer våtmarker försvann minskade samtidigt den tidigare mångfalden av våta naturtyper. Detta har påverkat många av de höga natur- och kulturvärden som var särskilt kopplade till just odlingslandskapets våtmarker. Ett av delmålen i miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker är att anlägga eller återställa 12 000 ha våtmarker och småvatten i odlingslandskapet. Avsikten med delmålet är bland annat att nå de långsiktiga mål som innebär, att det i hela landet skall finnas våtmarker av varierande slag med bevarad biologisk mångfald och bevarade kulturhistoriska värdena. Några särskilda kvalitetskriterier för hur de anlagda våtmarkerna egentligen skall vara konstruerade framgår dock inte av detta miljömål. Enligt den nationella våtmarksstrategin skall anläggandet av våtmarker kopplas till en ”våtmarkskedja”, för att ge en rationell arbetsmetod och en hög kvalitet på våtmarkerna. Dessutom skall planering av våtmarker ske utifrån ett landskapsperspektiv för att värdesätta helheten i landskapet. Detta omfattar förståelsen för hur landskapet nyttjas idag och hur det har använts i ett historiskt sammanhang. För att följa upp om anläggandet av våtmarker verkligen leder till att miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker kan nås, behövs flera olika indikatorer. Dessa bör inte bara följa upp hur stora arealer våtmarker som anläggs i odlingslandskapet. Indikatorerna bör även kunna visa om de kvalitéer som miljökvalitetsmålet syftar till blir gynnade av de anlagda våtmarkerna. Många av de natur- och kulturvärden som man vill bevara och återskapa genom att anlägga våtmarker förekom rikligt i landskapet innan det dikades ut. I den mångfald av olika våta naturtyper som då förekom, fanns dels värdefulla biotoper, men också stora slåttermarker som särskilt utmärkte det äldre odlingslandskapet. Därför kan man anta, att ju större likhet en nyanlagd våtmark har med det äldre odränerade landskapet, ju troligare är det att den också återfår de värden som efterfrågas i miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker. Det är utgångspunkten för den indikator som här presenteras för att följa upp kvalitén på de anlagda våtmarkerna: "Antal anlagda våtmarker av en typ och i ett läge som är lik den miljö som tidigare varit naturlig på platsen." Indikatorn har testats genom att analysera det underlag som finns för de anlagda våtmarker som handlagts av länsstyrelsen i Kalmar 1996-2005. Centralt i arbetet med att följa upp de anlagda våtmarkerna med denna indikator har varit analys av äldre och yngre kartor. Av 164 anlagda våtmarker under perioden, har 90 analyserats utifrån olika historiska kartor och 30 av dessa har besökts i fält. Utifrån detta har en bedömning gjorts av våtmarkernas typ och läge. Bedömningen bygger på om de anlagda våtmarkerna har en stor, viss eller mindre likhet med den äldre våta naturtyp som tidigare funnits på platsen eller med läget för en tidigare våtmark. Att analysera historiska kartor kan upplevas som både omständligt och tidskrävande. Mycket kunskap om äldre förhållanden på platser där det anlagts våtmarker kan dock många gånger fås på enklare vis. En sammanställning av kunskap om dels de anlagda våtmarkerna och dels vilka kartor som berör dem, kan ge en bra utgångspunkt för analys. Med hjälp av indikatorn bör det gå att se om våtmarker som anläggs kommer att kunna bidra till att generationsmålen för Myllrande våtmarker kan nås. Genom att indikatorn analyserar den historiska utvecklingen bidrar den även till förståelsen för de anlagda våtmarkerna ur ett landskapsperspektiv.