I odlingslandskapet finns en mångfald av värdefulla historiska lämningar och småbiotoper som uppkommit genom långvarig och traditionell skötsel. Enligt de av riksdagen antagna miljömålen ska dessa värden bevaras för kommande generationer. Eftersom man varit osäker på om befintliga kunskapsunderlag räcker för att följa upp odlingslandskapets miljömål, har Länsstyrelsen i Kalmar län genomfört det tvärsektoriella projektet Agrarhistoriska lämningar och småbiotoper i ett landskapsperspektiv. Den dokumentation som görs inom Landsbygdsprogrammet är idag den viktigaste och mest detaljerade kunskapskällan om odlingslandskapets värden. Kunskapen om dessa värden är dock begränsad till de marker för vilka det sökts och beviljats miljöersättning. Syftet med projektet har därför varit, att uppskatta hur stor andel av dessa värden inom hela odlingslandskapet som vårdas samt hur mycket som finns dokumenterat om dem. Utifrån denna erfarenhet har det varit möjligt att lyfta fram förslag på vilka kunskapsunderlag som krävs för att följa upp berörda miljömål. En metod har utvecklats för att i fält undersöka hur många agrarhistoriska lämningar och småbiotoper som är så väl vårdade och bevarade, att de kan bidra till att uppfylla miljömålen. Inom ett antal väl avgränsade områden i Kalmar län har först en dokumentation gjorts av de värden som fanns där samt hur väl vårdade de var. Därefter har fältresultaten analyserats för att se vilken övrig dokumentation som finns om dessa värden i andra källor, främst inom Landsbygdsprogrammet. Gamla inägomarker till 15 byar väl spridda över länet har utgjort referensområden. Lämningar och miljöer som stenmurar, odlingsrösen, diken, hamlade träd och småvatten har dokumenterats, eftersom de både har höga kulturhistoriska värden och är värdefulla som småbiotoper. Deras karaktär och läge har noterats i fält tillsammans med uppgifter om ifall de vårdas samt vilket markslag de ligger i. Resultatet av undersökningen har visat, att tre av fyra av alla dokumenterade historiska lämningar och småbiotoper var vårdade i enlighet med miljömålen. Något mer än hälften av dessa vårdade lämningar låg i betesmarker, ungefär en tredjedel i åkermark och resten i igenväxta eller skogliga marker. Det visade sig även att knappt hälften av alla lämningar låg i marker med miljöersättning. Utgår man enbart ifrån de lämningar som vårdades låg lite drygt hälften i marker med miljöersättning. Det betyder att många värden därför vårdas utan ersättning från Landsbygdsprogrammet. Den allra största andelen lämningar som återfanns i marker med miljöersättning hade ersättning för vård av värdefulla betesmarker, endast en mindre del hade ersättning för vård av värden i eller i anslutning till åkermarker. Fältdokumentationen med efterföljande analyser har visat, att den ersättning som bäst fångar marker med kulturhistoriska lämningar och småbiotoper därför är betesmarksersättningen. Denna ersättning dokumenterar dock bara värden i marker som har vad man kallar särskilda värden, vanligtvis en hävdgynnad flora. Bara ungefär hälften av alla betesmarker med miljöersättning har särskilda värden i Kalmar län. Därför kan man inte heller vara säker på att alla värden som ligger i marker med miljöersättning verkligen finns dokumenterade inom Landsbygdsprogrammet. I miljöersättningen för värdefulla natur- och kulturmiljöer, som ges för vård av värden i eller i anslutning till åkermarker, finns ett betydligt mer detaljerat underlag över värdefulla lämningar än i betesmarksersättningen. Denna kulturmiljöersättning omfattar dock bara en mindre del av alla marker med miljöersättning. Betesmarksersättningen och kulturmiljöersättningen för åkermarker dokumenterar visserligen delvis samma värden, men kunskapen inom de båda ersättningarna är tyvärr svår att kombinera med varandra. Denna undersökning har visat att de flesta värdefulla lämningarna vårdas i enlighet med miljömålen, även om det i många fall sker utan miljöersättning. Detta är givetvis mycket positivt, men innebär samtidigt att det är svårare att övervaka utvecklingen av dessa värden enbart utifrån den dokumentation som finns inom Landsbygdsprogrammet. Om miljömålen ska kunna följas upp utifrån ett landskapsperspektiv, måste det därför finnas kunskapsunderlag som är så detaljerade att de kan följa tillståndet för hela odlingslandskapet. Inte bara för de marker där det finns dokumenterade vårdinsatser inom Lantbruksprogrammet. Med den metod som tillämpats i detta projekt kan man på regional nivå uppskatta hur både agrarhistoriska lämningar och småbiotoper vårdas och bevaras. Metoden kan därför vara en möjlighet att bättre bevaka att odlingslandskapets miljömål nås.