Av Sveriges 13 amfibier är 9 rödlistade och betraktade som hotade eller sällsynta på olika sätt. Bland dessa finns två arter inom gruppen gröngrodor: gölgroda Rana lessonae som förekommer längs Upplands kustområde och ätlig groda Rana esculenta, vilken har sin huvudutbredning i Skåne. Den förstnämnda är klassad som sårbar (VU) och den andra som missgynnad (NT) enligt den svenska rödlistan (Gärdenfors 2000). Sjögrodan Rana ridibunda förekommer i ren form närmast på Bornholm. Gröngrodornas invecklade artsystematik har länge intresserat genetiska forskare som bland dessa djur kunnat studera pågående artbildning, hybridisering m m. Denna forskning har bl a visat att ätlig groda ursprungligen är en hybrid av gölgrodan och sjögrodan, men att den kan fortplanta sig på egen hand, utan direkt inblandning av föräldraarterna.Det numera ganska intensiva arbetet med bevarandet av hotade amfibier i Sverige har hittills gällt andra arter än gröngrodorna, med undantag av gölgrodan. Ett specifikt åtgärdsprogram för denna är klart och pågår mellan 2000-2005. Den ätliga grodan har ännu så länge inte bedömts som tillräckligt hotad för ett liknande program. Utöver Skåne har denna groda påträffats i Småland, Östergötland och på något ställe i Mälardalen, men de kända lokalerna här är få och i flera fall mycket gamla (1800-talet). Förklaringen till dessa glest liggande gröngrodebestånd är att de kan betraktas som relikter från den postglaciala värmetiden. Bevisligen är dock vissa av lokalerna ett resultat av avsiktliga eller oavsiktliga inplanteringar.Följande rapport redovisar resultatet från en mindre inventering av två kvarvarande gröngrodelokaler i Kalmar och Östergötlands län. Dessa lokaler har besökts vid olika tillfällen 1999-2001 för att i möjligaste mån konstatera huruvida grodor finns kvar eller inte. Flohultagölen i Vimmerby kommun besöktes tre gånger och sjön Vindommen i Åtvidabergs kommun två gånger under ovanstående period. Mest tid har lagts på inventeringen 2001.