Undersökningar av miljöförändringar genomförs vanligtvis med ett förhållandevis kort tidsperspektiv. Relevanta äldre data saknas många gånger vilket gör det svårt att dra slutsatser om långsiktiga förändringar, sådana som sträcker sig över många decennier. Inte minst gäller detta miljöundersökningar i fjällområdet. Otillgänglighet, besvärliga klimatförhållanden mm har inneburit svårigheter att genomföra inventeringar och andra typer av undersökningar, och gör så även idag. Under de senaste decennierna har vi tvingats konstatera att en stor del av sjöarna och vattendragen i Härjedalsfjällen är påverkade av försurning. Deposition av långväga transporterade, försurande ämnen har medfört försämrad vattenkvalitet och stora förändringar av den biologiska mångfalden. Akvatiskt liv i form av fisk, insekter och kräftdjur har slagits ut eller decimerats. Idag genomförs omfattande biologiska och vattenkemiska undersökningar för att dokumentera försurningssituationen samt effekterna av den kalkning som genomförs för att motverka vattenkvalitetsförändringarna. Tillgången till äldre uppgifter (>30 år) om situationen i vattnen är dock, med några undantag, begränsad. Det är därför av intresse att försöka upprepa de enstaka äldre undersökningar vi har tillgång till, för att på så sätt dokumentera eventuella förändringar. Olov Lundblad var zoolog och inventerade vattnen Helagsområdet tidigt under förra seklet. Han dokumenterade bland annat gälbladfotingar i området. Gälbladfotingarna tillhör kräftdjuren och karaktäriseras av att de är förhållandevis stora och lätt igenkännliga. I de svenska fjällen återfinns två arter, Polyartemia forcipata och Branchinecta paludosa. De lever ofta i små vattensamlingar och kan förekomma i mycket höga tätheter. De är anpassade till en miljö med stora säsongsmässiga variationer; bottenfrysning, uttorkning, predation från fåglar etc. Förutom att gälbladfotingar är intressanta organismer i sig, har de också en stor betydelse för ekosystemet i övrigt. För flera av fjällens fågelarter, t ex alfågel och smalnäbbad simsnäppa, är gälbladfotingar en mycket viktig födoresurs. Enligt vissa undersökningar är de också förhållandevis känsliga för försurning. De skulle därmed kunna vara användbara som indikatorer på långsiktiga miljöförändringar. Syftet med föreliggande undersökning var att återbesöka de områden där Olov Lundblad gjorde fynd av gälbladfotingar 1913-14. Detta för att kontrollera om, och i så fall var, de fortfarande förekommer. Avsikten har också varit att utöka kunskaperna om gälbladfotingarnas utbredning i länets fjällområden samt värdera om de kan användas som indikatorer inom ramen för den regionala miljöövervakningen.