Naturvårdsbränning är ett mycket viktigt instrument för att upprätthålla naturvärden i brandpräglade skogar. Viktiga strukturer som skapas av brand är bland annat döende och döda träd, kolad ved, brandljud, tunnare humustäcke med mera. Andra viktiga företeelser är att det även skapas glesare skogar som är ljusare och varmare med hög andel död ved, både stående och liggande. I brandpräglade skogar kunde mängden stående död tallar, så kallade torrakor, uppgå till cirka 30m³ per hektar. I dagens skogar är det en stor brist på just sådant substrat, så även i de flesta naturreservat. Kontrollerade bränningar är ett led i att öka mängden död ved och att säkerställa den framtida produktionen av talltorrakor. Ett länge uppmärksammat problem i samband med naturvårdsbränningar är att det råder en viss överdödlighet på äldre tallar samt att det är en mycket hög risk att elden konsumerar de torrakor som finns. Problemet är extra stort om det finns skador i stammen, till exempel hackspettshål, insektshål där elden kan få fäste. Detta faktum är mycket olyckligt och inte acceptabeld då ett en av målsättningarna med naturvårdsbränning är att skapa förutsättningar för tallar att bli gamla och att nybildningen av torrakor säkerställs. Länsstyrelsen i Västernorrland har genomfört en liten undersökning av släckmedel som skum, gel och "wet water", för att se hur väl dessa medel kan skydda viktiga strukturer i samband med naturvårdsbränningar. Testen genomfördes i början av juni 2007, då olika medel testades i samband med bränning i fem olika provytor. De olika medlen testades med att anbringa medlen med olika tidsintervaller, 6 timmar, 4, 2 och 1 timma före planerad antändning. Det visade sig att samtliga testade medel var verksamma om de anbringades 1 timma för antändning. Ett preparat visade sig vara verksamt även upp till 6 timmar för antändning. En rekommendation är att samtliga medel testas under naturliga förhållanden i en bränning.