Sammanfattning Västernorrland har betydligt mer hård död ved än exempelvis Gävleborg och Dalarna och detta kan vara en förklaring till att antalet hackspettspår per hektar är flest i Västernorrland. De varierar mellan ungefär 9 spår per hektar i Värmland till 26 spår per hektar i Västernorrland. Län med stor areal fjällnära granskog så som Västerbotten och Jämtland uppvisar stor täthet av hackspettspår, dock påvisas den största tätheten i Västernorrland! De flesta resultaten i denna rapport baseras på perioden 1983-2008 och sedan 1983 har arealerna med skog i åldersintervallen 1-40 och 41-80 år generellt ökat, detta samtidigt som arealen skogar i ”normal” slutavverkningsålder (80-120 eller 121-160 år) har minskat (Västernorrland). Arealen med riktigt gammal skog (161-) har ökat något sedan 1990 vilket är positivt. En jämförelse med åldersförhållandena åren 1923-1929 visar på en betydande skillnad, speciellt för norrlandslänen då det på 1920-talet fanns betydligt större arealer gammal skog. Vid denna tidpunkt hade inte det storskaliga skogsbruket nått alla delar av landet och detta gäller nog speciellt norrland. Vedsvampar är andra organismer som i stort är beroende av död ved för sin överlevnad. Tillgången på olika arter vedsvampar kan användas som en indikator på skogarnas naturvärden. Mest vedsvamp oavsett hotkategori eller vanlighet finns i Västernorrland, drygt 7 ”stockar” per hektar har vedsvamp i länet. Det finns också flest myrstackar i Västernorrland då man jämför mellan de län som ingår i studien. Gävleborg, Jämtland och Västerbotten har drygt 3 stackar/hektar, Västernorrland har drygt 3,5 stackar/hektar. I alla län utom Örebro finns en stadig negativ trend gällande granskog, denna negativa trend beror förmodligen på att granen missgynnats av skogsbruket i norra Sverige samtidigt som uttaget av gran är mkt stort. Arealen lämplig blåbärsskog har tyvärr haft en negativ trend sedan mitten av 1980-talet, detta gäller alla län med undantag för Norrbotten. Arealen lingonskog har dock ökat i flertalet län. Volymen asp har ökat i Västernorrland och Gävleborgs län medan det skett en minskning i Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. Idag finns en klart större volym torrträd/vindfällen än under 1920-talet i alla län utom Norr- och Västerbotten där förmodligen befolkningensstorlek och placering hade en avgörande inverkan på mängden döda träd i skogarna.En tänkbar orsak till minskning av blåbärsmarker kanske kan vara markberedning? Den årligen markberedda arealen har dock minskat något sedan mitten av 1980-talet. Trenden har inte varit jämnt minskande utan den gick ned ganska kraftigt fram till mitten av 1990- talet, varefter en viss ökning har skett. 4