På de nio brandfälten noterades totalt sex arter av brandberoende insekter, varav fem var skalbaggsarter och en var en barkskinnbaggeart. Den vanligast förekommande brandberoende arten var slät tallkapuschongbagge Stephanopachys linearis som observerades på sju av de nio brandfälten. Stor plattnosbagge Platyrhinus resinosus och barkskinnbaggen Aradus crenaticollis förekom också relativt frekvent, på fem respektive tre brandfält. De övriga arterna förekom mer enstaka på ett eller ett par brandfält.Den lokal som hade flest brandberoende insektsarter var Stormyren-Lommyren 4, där totalt fem olika arter noterades.Inventeringen visar att flera brandberoende insektsarter förekommer spritt i Västernorrlands län och att de i stor utsträckning koloniserar de brandfält som skapas till förmån för naturvården. Tidigare studier har visat att slät tallkapuschongbagge har starka förekomster i länet, vilket också framkommer av denna inventering. Resultatet från en inventering av tallkapuschongbaggar i södra Norrland (Bohman et al. 2004) visade att den släta tallkapuschongbaggen förekom på ungefär 60 procent och den grova på endast knappt 13 procent av de inventerade hyggesbränningarna. Däremot i denna studie förekom den släta på knappt 80 procent av naturvårds- och vildbrännorna. Den grova tallkapuschongbaggen hittades dock inte på någon av lokalerna. Denna relativa ökning i förekomstfrekvens kan tolkas på två sätt. Antingen att naturvårds- och vildbrännor är ett bättre habitat för den släta tallkapuschongbaggen än hyggesbränningar eller att arten har ökat i länet under de senaste fyra åren, troligen till följd av naturvårdsbränningar. Dessa tolkningar står naturligtvis inte i konflikt med varandra, utan båda är sannolikt relevanta.Barkskinnbaggen Aradus crenaticollis som hittades på tre av brandfälten i denna inventering är en av de vanligaste brandberoende arterna inom släktet. Att inga av de barkskinnbaggar som ingår i åtgärdsprogrammet för brandinsekter i boreal skog hittades är inte helt förvånande då de aldrig tidigare noterats i länet. I det angränsande Gävleborgs län finns dock äldre fynd av svart barkskinnbagge A. aterrimus och i Dalarnas län finns fynd av slät- A. laeviusculus och vithornad barkskinnbagge A. signaticornis (Wikars 2006), vilket tyder på att arterna möjligen också kan finnas i Västernorrlands län.Förutom de rent brandberoende arterna noterades även ett antal naturvårdsintressanta skalbaggar. På en branddödad gran på lokalen Fageråsen 1 hittades ett exemplar av den rödlistade glansbaggen Ipidia binotata. Arten är klassad som missgynnad (NT) på den svenska rödlistan 2005 (Gärdenfors 2005). Vidare hittades pågående angrepp av blåpraktbagge Phaeops cyanea på en brandskadad tall på brandfältet i Helvetesbrännans naturreservat. Arten är inte tidigare rapporterad från Medelpad. Nordlig plattbagge Dendrophagus crenatus och bronshjon Callidium coriaceum är två arter som ofta förknippas med skogar med höga naturvärden (Ehnström & Axelsson 2002). Dessa arter observerades i ett exemplar vardera på lokalerna Länstersjön respektive Jämtgaveln 1.