Sammanfattning I Sverige antogs en ny Luftkvalitetsförordning i juni 2010 (2010:477). Den reglerar vilka ämnen som omfattas av miljökvalitetsnormer för luftkvalitet samt hur detta styrmedel ska tillämpas. Enligt denna förordning ansvarar kommunerna för att kontrollera luftkvaliteten för de flesta miljökvalitetsnormerna, i samverkan eller på egen hand. Dalarnas Luftvårdsförbund samordnar detta arbete i Dalarna och de arbetar nu med att utforma ett nytt program. Ett sådant program ska baseras på den kunskap som finns om luftkvaliteten i samverkansområdet. I denna rapport beskrivs resultaten från den övervakning som skett fram till nu och utifrån detta diskuteras vad ett nytt program för övervakning av luftkvalitet behöver innehålla. I Dalarna är det risk för överskridande av nedre utvärderingströskeln (NUT) för partiklar och kvävedioxid på vissa gator i Borlänge respektive Falun. Det finns även risk för överskridande av miljökvalitetsnormen för kvävedioxid (det svenska gränsvärdet för dag och timme) i Falun. Detta innebär att Falun åtminstone måste ha en mätstation för kvävedioxid. Eftersom övre utvärderingströskeln (ÖUT) överskrids måste denna kompletteras med ytterligare en mätstation alternativt modellering på någon plats i samverkansområdet. För partiklar gäller att NUT överskrids och därmed måste det finnas två mätstationer i samverkansområdet. Risk för överskridande av NUT finns inte för övriga ämnen och därmed kan enklare mätning alternativt modellering användas för dessa. Programmet bör utformas för att både övervaka långsiktiga förändringar och ge underlag för att bedöma om behov finns för genomförande av åtgärder. Detta sker genom fasta mätpunkter som är strategiskt placerade på platser där det kan förmodas vara för länet högsta halter. Om miljökvalitetsnormer eller den övre eller nedre utvärderingströskeln inte överskrids på dessa platser är sannolikheten liten att halter av aktuella föroreningar överskrids på andra platser i länet. Vid dessa mätstationer samlas även information om aktiviteter som bidrar till halter av luftföroreningar för att mätningarna ska kunna användas för att kalibrera modeller för förhållanden i Dalarna. Eftersom Falun och Borlänge är tätorterna med högst halter bör de fasta mätstationer som lagen kräver ska finnas i samverkansområdet placeras där. I Falun måste mätning av kvävedioxid genomföras medan Borlänge har störst problem med partiklar. Det är därför lämpligt att mätning av kvävedioxid sker i Falun (gärna två platser som representerar gatunivå och urban bakgrund) medan mätningar av partiklar på motsvarande sätt sker i Borlänge (gatunivå för PM 10 och urban bakgrund för PM2,5). Givet att annan relevant information som trafikarbete samlas in vid mätpunkterna kommer denna information kunna användas för att både använda och kalibrera modeller. Utöver dessa fasta mätstationer behöver kontroll av luftkvalitet genomföras med jämna mellanrum i andra kommuner i länet. Detta kan ske genom ambulerande mätningar, alternativ modelleringar, på olika platser i länet som utformas utifrån lokala behov. Exempel på sådana lokala behov är att kommunerna bedriver tillsyn och de har exempelvis skyldighet att övervaka betydelsen av småskalig vedeldning för luftkvaliteten. Eftersom detta är en källa med begränsad lokal påverkan är det svårt att fånga dess inverkan genom centralt placerade mätstationer. Det finns även variationer över tid i trafikarbetet som kan leda till förhöjda halter på vissa platser periodvis. Även bidraget från olika industrier kan vara intressant att kartlägga mer i detalj för att ge underlag för arbetet med tillsyn.