Den ansträngda miljösituationen i Östersjön har lett till att Sverige och andra länder har börjat vidta åtgärder för att försöka åstadkomma en bättre miljösituation. Sverige har tagit fram en Havsaktionsplan och HELCOM har tagit fram en särskild aktionsplan, Baltic Sea Action Plan, för Östersjön. Vidare planerar EU att göra Östersjön till pilotområde för det marina direktivet. Belastningen av näringsämnen, metaller och miljögifter liksom fysisk exploatering och ett fisketryck som är långt över ekologiskt säkra gränser är delar i problematiken. I de kustnära miljöerna är miljösituationen ofta sämre än i det öppna havet på grund av att stor del av belastningen från land stannar kvar i kustområden och skärgårdsmiljöer. Detta innebär att arbetet med att restaurera havsvikar och kustnära sjöar måste föregås av åtgärder som syftar till att i första hand minska den lokala eller regionala näringsbelastningen för att resultatet av de tänkta restaureringsåtgärderna ska bli framgångsrika. Det bör även lyftas fram att en storskalig påverkan från det öppna havet kan finnas kvar under längre tid trots lokala insatser och denna påverkan är svårare att åtgärda på kort sikt. Den viktigaste slutsatsen är att det krävs ett långsiktigt och genomgripande åtgärdsarbete för att förbättra situationen i de aktuella områdena. De insatser som hittills har utförts är alltför begränsade och spridda för att ge något betydande resultat. De bedömningar som görs i rapporten visar att det är svårt att i varje enskild situation ange och beräkna specifika åtgärder och kostnader utifrån nuvarande kunskapsunderlag, men visar lika fullt att behovet av betydande insatser är stort. I flera fall kan insatserna vara svåra att genomföra om inte staten går in som aktör och finansiär och bildar så kallade ”vattenreservat” så att viktiga livsmiljöer kan restaureras i nödvändig omfattning inom utpekade områden. Miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram enligt 5 kap miljöbalken samt övriga vattenåtgärder har vare sig rätt inriktning eller tillräcklig omfattning för att förändra miljöförhållandena i tillräckligt stor omfattning. Mot denna bakgrund anser vi att slutsatserna bör resultera i en långsiktig finansiering och styrning av åtgärder. Det krävs åtgärder både för att motverka övergödningen och för att stärka livsmiljöerna och den biologiska mångfalden om situationen ska kunna förbättras. Rapporten bör tjäna som vägledning för de aktörer som ska genomföra åtgärderna, men också som en signal om vilka områden som behöver utvecklas och förbättras för att skapa ännu bättre förutsättningar för arbetet i framtiden. Inom ramen för detta uppdrag har totalt över 180 kustnära sjöar och 350 vattendragssträckor identifierats som kustnära respektive kustmynnande. 26 havsvikar, 35 kustnära sjöar och två större åar har pekats ut som prioriterade för åtgärder inom Norra Östersjöns vattendistrikt. De slutsatser och förslag som framkommit sammanfattas nedan Generella åtgärder • De åtgärdsbeting för övergödning som tagits fram inom ramen för vattenförvaltningen samt för Baltic Sea Action Plan (BSAP) behöver genomföras. • Anläggande av kustnära våtmarker bör prioriteras för att gynna den biologiska mångfalden och för att bidra till att öka andelen rovfisk längs kusten och stärka de positiva följdeffekter som detta kan medföra. • Även borttagande av vandringshinder i kustmynnande vattendrag är en åtgärd som bedömts vara prioriterad då den gynnar den biologiska mångfalden och bidrar till att öka andelen rovfisk längs kusten. • Generell fysisk restaurering av vattenmiljöer, t.ex. höjning av sjöar, funktionella kantzoner, biotopvård och meandring, bör genomföras för att bidra till både ökad biologisk mångfald och ökad retention av näringsämnen. • Fosforfällning har bedömts ha potential att vara en av de effektivaste in situ – åtgärderna för att minska internbelastningen av fosfor från läckande sediment. Behovet av fältförsök i marin miljö för att avgöra hur det fungerar i dessa miljöer i praktiken är dock stort. Sådana försök bör påbörjas snarast i utpekade testområden. • Biomanipulering har bedömts vara en effektiv åtgärd som kan bidra till att öka den biologiska mångfalden samtidigt som fosfor avlägsnas ur systemet. • Bildande av ”vattenreservat” bör prövas för att kunna genomföra de åtgärder som behövs inom ett avrinningsområde för att minska belastningen av näringsämnen och genomföra de biotopförbättringar som krävs. En uttalad aktörsroll och rådighet är viktigt för att kunna genomföra restaureringsåtgärder. • Det behövs förstudier på objektsnivå med syfte att samla kunskap om den lokala belastningen av kväve och fosfor för att kunna avgöra vilka källor och processer som är betydelsefulla för området. Med data från förstudien kan sedan lämpliga och kostnadseffektiva åtgärder värderas och vidtas. Som teststudieområden föreslås exempelvis Bergshamraviken, Sjösafjärden och Östhammarfjärden. Varje objekt är unikt och förstudier behövs för att ta fram rätt åtgärdspaket. Behov av förbättrade dataunderlag • Utveckling av tillförlitligare modeller och insamling av relevanta bakgrundsdata bör prioriteras. Bristen på fullgoda bakgrundsdata har inneburit att förslag på specifika restaureringsinsatser bara kan redovisas i begränsad omfattning i denna utredning. • Framtagande av dataunderlag för bedömning av åtgärder i kustmynnande vatten och i dess avrinningsområden bör prioriteras generellt i vattendistriktet. Sådana underlag behöver tas fram även för vatten som i dagsläget inte är utpekade som vattenförekomster. Administrativa och ekonomiska behov • Medel bör avsättas för att ett kontinuerligt och långsiktigt vattenmiljöarbete ska kunna utföras. Ett jämförbart exempel är kalkningsverksamheten där medel avsätts årligen. Kortsiktig uppdragsverksamhet gör det svårt att planera, utföra och följa upp restaureringar eller övriga åtgärder som är knutna till havsmiljön. • Vattenförvaltningens förslag till åtgärdsprogram fokuserar framförallt på vattenförekomster. Inför nästa förvaltningscykel bör de kustmynnande vattendragen och kustnära sjöarna beaktas vid ett eventuellt utpekande av nya vattenförekomster, även om de inte ryms inom de idag fastställda storlekskriterierna. • Beskrivningar, schablonkostnader och referenser för restaureringsinsatser har genom litteraturstudier tagits fram som ett underlag inför kommande arbete med restaureringar. Det är av stor vikt man vid planeringen av framtida restaureringsprojekt designar dem så att även generella slutsatser kan dras utifrån resultaten.