Målet för Mälaren är att år 2010 har fosfor- och kvävetillförseln från mänsklig verksamhet minskat till sjön kontinuerligt jämfört med 1995 års nivå. Ambitionsnivån är en minskning med 10 procent. Nivån 1995 definieras sommedelvärdet för perioden 1991-1995 och nivån 2010 på motsvarande sätt som medelvärdet för perioden 2006-2010. Föreliggande rapport är en deluppföljning av detta mål dvs för att få en uppfattning om målet är på väg att uppfyllas.Närsaltstransporter har beräknats för två 5-årsperioder, 1991-1995 och 2001-2005, dels för de större vattendragen som mynnar i Mälaren, dels för utloppet i Norrström. För att få en uppfattning om den totala närsaltsbelastningenpå Mälaren har även tillförseln från sjöns närområde uppskattats. Sammanlagt för de större tillflödena har fosfor- och kvävetransporterna minskat med 10 % respektive 14 %. För utloppet i Norrström har det skett en ökning av både fosfor- och kvävetransporten med 27 % respektive 15 %.För de enskilda vattendragen har fosfortransporterna minskat, med undantag för Råckstaån, Sagån och Örsundaån där de har ökat. Detta gäller även för halterna av totalfosfor, som har ökat för de tre nämnda vattendragen, men minskat för de övriga sex. Kvävetransporterna har dock minskat för samtliga, liksom kvävehalterna har gjort . om än marginellt för vissa av vattendragen exempelvis som för Sagån. Medelflödet för perioderna är i stort sett detsamma såväl för de större vattendragen som för Norrström. Det betyder att flödet inte har någon stor inverkan på transportskillnaderna. För Norrström har både halterna av totalfosfor och totalkväve ökat. För Mälarens närområde, d v s de mindre vattendragen samt de områden som avvattnas direkt till Mälaren, har transportberäkningar genomförts utifrån arealkoefficienter. Eftersom närområdets närsaltstillförsel till Mälaren endast bygger på schablonmässiga beräkningar är det inte möjligt att utifrån mätdata säga ifall närsaltstillförseln ifrån närområdet uppvisar skillnaden mellan perioden.