Syftet med denna rapport är att visa vilken sorts habitat kornknarren föredrar att häcka i, och vilken skötsel som är mest gynnsam för arten. Slutsatserna som dras kan vara en hjälp i arbetet med att genomföra lämpliga åtgärder för arten, t.ex. senareläggning av skörd, så att kornknarren kan häcka ostört och så att populationen på sikt ökar i landet. Kornknarren förekommer på åkermark och ängsmark i södra delarna av landet och längs Norrlands kustland. Arten är talrikast på Öland, på Gotland, i Västra Götaland samt i Uppland och Västmanland. Arten har under 1900-talet minskat kraftigt i antal. Under 2006 och 2007 inventerades kornknarrar i 12 inventeringsområden, sju belägna i Uppland; Fyrisån, Bälinge mossar, Tegelsmora, Torstuna, Dannemora, Marma skjutfält och Alunda och fem belägna i Västmanland; Gnienområdet, Svartåområdet, Vibyslätten, Skultuna och Baggådalen. Totalt observerades 113 sjungande kornknarrar i de 12 undersökningsområdena (49 hanar 2006 och 64 hanar 2007). Det största antalet observerades på Marma skjutfält (7 resp. 25 revir), i Svartåområdet (14 resp. 8 revir) och Torstunaområdet (12 resp. 7 revir). Kornknarren föredrog platser med hög vegetation (medelvärde 60 cm), på platser med frisk till fuktig mark, ofta med förekomst av diken. Hög vegetation i lämpliga miljöer fanns på ohävdade strandängar, slåtterängar, vallar och fleråriga trädor. Vårsådd, höstsådd, kultiverad betesmark och ettårig träda hyste färre kornknarrar än vad som kunde förväntas. Kornknarrarna satt till stor del i olika revir de båda undersökningsåren. En relativt stor andel av reviren fanns i habitat som påverkas av slåtter och putsning (slåtterängar, vallar och fleråriga trädor). Till skillnad från många andra ängsmarksfåglar (t ex vadare) så undvek inte kornknarren skogskanter (många fanns inom 100m från kantzoner). 87 revir besöktes dagtid för att undersöka om kornknarrarna fanns kvar i reviren. Bandspelare användes för att locka kvarvarande hanar. I sex av reviren fanns kornknarrarna kvar och visade kraftiga reaktioner på uppspelning av band med ropande kornknarrar, vilket kan tas som ett tecken på att de fortfarande var aktiva i reviret och ”troligen häckade”. Strategier för att gynna kornknarren bör fokusera på att bibehålla ängsmarker med hög vegetation, genom slåtter med något eller några års mellanrum. Eftersom kornknarrarna inte återkommer till exakt samma revir år från år så är det svårt att i detalj peka ut olika revir som bör skötas extensivt för att gynna kornknarren, men områden där arten rapporteras regelbundet är de mest lämpliga. Större områden (>10ha) är att föredra eftersom kornknarren ofta förekommer i ”aggregationer”. På fleråriga trädor bör det vara rimligt att avstå från skötselåtgärder de år kornknarrar förekommer. På slåtterängar med miljöersättning bör slåttern kunna skjutas upp om kornknarrar förekommer, men ersättning för bortfall av produktion av foder skulle vara gynnsamt. Förslagsvis bör områden på 1-2 ha lämnas vid slåtter och om möjligt bör korridorer till angränsande områden med hög vegetation lämnas t ex längs diken och kantzoner.