Sidvallsängarna har minskat drastiskt i Västmanlands län. Idag återstår endast en bråkdel av de sidvallsängar som fanns utmärkta på 1910 års häradskarta. Förklaringen till detta ligger främst i dagens storskaliga lantbruk, där man inte längre har ett behov av ängar. Det är viktigt att vi bevarar de ängar som fortfarande finns kvar och att vi restaurerar fler marker så att arealen ängsmark ökar. Många arter är beroende av ängar och den speciella skötsel som utförs där. Som det beskrivs i rapporten så reagerar många växtsamhällen ofta långsamt på förändringar och de arter som finns idag speglar snarare den gamla, småskaliga landskapsbilden istället för dagens storskaliga jordbruk. Därför befaras många arter försvinna i en närliggande framtid, det finns en så kallad utdöendeskuld, då biodiversiteten sjunker till en nivå som motsvarar dagens markanvändning.Flera arter, både djur och växter, som finns med inom Åtgärdsprogram för hotade arter, gynnas av ängsskötsel. En viktig del i de aktiva åtgärder som vi använder kommer att vara att skapa nya ytor av ängsmark. Förhoppningen är att dessa arter kommer att överleva och öka i länet. Den här rapporten är viktig på många sätt. Dels så fungerar den som en varningsklocka, dels pekar den ut de områden i länet som det är lämpligast att börja med restaureringar och dels så visar den vilka markslag som lämpar sig bäst för restaurering.