Denna rapport redovisar resultatet från två uppföljningar av lavfloran i Västmanlands län. Dels en uppföljning av ”Lavar och luftföroreningar” dels en uppföljning av rödlistade lavar. Dessa båda undersökningar genomfördes 1995 för första gången i Västmanlands län (Hultengren och Danielsson 1996) med en första uppföljning år 2001 (Malmqvist 2001). Under 2007 har en ny uppföljningsomgång genomförts. Lavar och luftföroreningar Under 2007 har 56 träd återbesökts och fotograferats för vidare analys av lavfloran. Träden är fördelade i fyra delområden på landsbygden och ett delområde i Västerås tätort. Syftet med projektet är att, • undersöka hur lavfloran har påverkats av luftföroreningar jämfört med undersökningarna 1995 och 2001. • ge en geografisk bild av luftföroreningars spridning och effekter på lavvegetationen i Västmanlands län. • utgöra underlag för framtida studier av förändringar i luftkvalitet och lavvegetation. Analysen av de fotograferade trädstammarna visar på en signifikant mer föroreningspåverkad lavflora på tätortsträden i Västerås jämfört med landsbygdsträden. Tätortsträden har ett medelkänslighetsvärde (ett mått på hur föroreningspåverkad lavfloran är) som visar på en kraftigt påverkad lavflora medan motsvarande värde för landbygdsträden visar på en måttlig-svag påverkan. Någon tydlig skillnad mellan de olika delområdena på landsbygden kunde inte påvisas. Mellan 1995 och 2001 sjönk lavflorans medelkänslighetsvärde (lavfloran blev mer föroreningspåverkad) både i tätorten (Västerås) och på landsbygden. Denna försämring har avstannat 2007. Lavflorans medelkänslighetsvärde visar dock på en mer föroreningspåverkad lavflora i Västmanlands län, både i tätort och på landbygd, jämfört med många andra undersökningar. Lavflorans täckningsgrad fortsätter att minska på landsbygdsträden. Samma fenomen har påvisats vid andra undersökningar i Göteborg och sex andra kommuner i Västra Götalands län de senaste åren (Andersson, Hultengren & Malmqvist 2004, Hultengren & Malmqvist 2004). Orsaken är oklar och det verkar inte röra sig om luftföroreningar eftersom både föroreningskänsliga och föroreningståliga arter minskar. Minskande täckningsgrad har även rapporterats från Norge (Gauslaa 2002) och där misstänks kraftiga och ökande regn, främst under höst och vinter de senaste åren vara en grundläggande orsak. Höst- och vinternederbörden har under de senaste åren också ökat markant i Västmanlands län (uppgifter från SMHI). Perioder med ovanligt stor nederbörd skulle kunna ge upphov till svampsjukdomar på lavarna men mycket intensiva regn kanske också har en mer direkt mekanisk påverkan.Möjligen kan marknära ozon ha med minskningen att göra. Ozon är skadligt för lavar och samtidigt en av få luftföroreningar med ökande bakgrundshalter i Mellansverige de senaste åren (Sjöberg m fl 2006). Medelkvävetalet är ett mått på andelen kvävegynnade lavar. Undersökningen visar inte på några tydliga förändringar eller trender mellan de olika åren. Tre delområdena på landsbygden som ligger i en jordbruksintensiv region väster om Västerås har dock som grupp signifikant högre medelkvävetal än delområdet ”Ransta- Kumla kyrkby”. Troligtvis impregneras trädstammarna med kväverikt damm från jordbruket vilket leder till ett högre medelkvävetal. ”Ransta-Kumla kyrkby” är en mindre jordbruksintensiv trakt vilket kan förklara det lägre medelkvävetalet. Tätortsträden skiljer sig inte från landsbygdsträden med avseende på medelkvävetal. Återinventering av rödlistade lavar Återinventeringen 2007 omfattar ekpricklav Arthonia byssacea, brun lundlav Bacidia polychroa, rosa lundlav Bacidia rosella, stor sönderfallslav Bactrospora dryina, gammelekslav Lecanactis amylacea, kalkkranslav Physcia constipata och rosa skärelav Schismatomma pericleum. Tidigare har även ekspik Calicium quercinum ingått men den har försvunnit från träden i undersökningen. Syftet är att övervaka förändringar av populationer av särskilt intressanta arter av lavar som förekommer inom länet. För att studera förändringar av populationerna har de utvalda arterna fotograferas på trädstammar. Kalkkranslaven P. constipata, som växer på klippor, har till skillnad från de övriga individräknats. Alla arter i uppföljningen med undantag av kalkkranslaven verkar ha en mycket långsam tillväxt vilket gör att förändringar kan vara svåra att upptäcka under en sexårsperiod. Sedan 1995 har 18 populationer av rödlistade lavarter övervakats. Tre av dessa har försvunnit och fyra populationer är osäkra då två träd inte kunnat återfinnas. Av de kvarvarande är 5 oförändrade, 3 ökande och 3 minskande. Den tydligaste ökningen står kalkkranslaven för som i den undersökta ytan ökat från 38 till 69 bålar mellan 1995 och 2007. För flera av arterna är det viktigt med en skötsel som motverkar igenväxning.