Bäckrödingen känns igen på kroppens ljusa teckningar/prickar på mörkare botten och att bröst-, buk- och analfenornas framkanter är vita med svart bård. (Öring är mörkt tecknad mot ljus botten). Bäckrödingen känns även igen på sin mycket stora mun där överkäkens bakkant sträcker sig bakom ögat och på att ryggens mönster oftast är mer marmorerat än prickigt. Den har i likhet med övriga laxartade fiskar fettfena. Storleken kan i Nordamerika uppgå till 9 kg, men i Sverige maximalt till ett par kilo och då är längden runt 50 cm. Vanligtvis är fisken småvuxen och tämligen talrik i de svenska miljöer där den förekommer. Individer runt ett par hekto anses då tämligen storvuxna. Fisken är inte lika revirhävdande som öring vilket innebär att de stundom kan uppträda i små stim och i avsevärt större tätheter än vad öring normalt uppträder i. Arten leker på senhösten i strömmande vattendrag med friskt och syrerikt vatten och rommen ligger nedgrävd i vattendragens grusbäddar under vintern och kläckningen sker på våren. . Länsstyrelsen har vid elfisken hittills identifierat reproducerande bestånd i ett fåtal mindre vattendrag inom länet, nämligen Bergtjärnsbäcken, Bålsjöbäcken, Grönlundsbäcken och Oshyttebäcken inom Kolbäcksåns avrinningsområde i Fagersta och Norbergs kommuner, Bussbybäcken/Erlandsbobäcken i Hedströmmens avrinningsområde i Fagersta och Skinnskattebergs kommuner. Dessutom förekommer arten i enstaka större källor exempelvis i Ingbo källor och möjligen i Ulebo källor i Heby kommun som numera tillhör Uppsala län. I Västra Skälsjön i Malingsbo-Kloten området i Skinnskattebergs kommun har enstaka bäckrödingar fångats vid nätprovfisken. Med stor sannolikhet förekommer bäckröding i ytterligare något/några mindre vattendrag inom länets bergslagsområde. Bäckrödingbestånden i de redovisade vattendragen är relativt individrika men fiskarna är med enstaka undantag småvuxna. Medellängderna på vid elfiske fångad fisk ligger mellan 10-15 cm och de största fångade individerna uppnådde knappt 30 cm. Elfisket utfördes som kvalitativt fisken med en fiskeomgång och de registrerade tätheterna på fångad fisk varierade från 11 till 40 individer per 100 m2 vilket med kännedom om aktuell fångsteffektivitet indikerar att de verkliga tätheterna ligger runt det dubbla.